Herr talman! Jag har skrivit en av motionerna om minknäringen, med titeln
Förbättrade förhållanden för minkar i fångenskap
, och tänkte passa på att säga någonting om den.
Man kan säga att den är baserad på den kunskap jag har tillskansat mig genom att läsa en hel del om hur minkar lever i naturen, och jag tänkte läsa en kort bit ur skriften
Minknäringen i Sverige
från Jordbruksverket: De kunskaper som finns visar att minkar i naturligt tillstånd huvudsakligen är solitära djur som har ett stort rörelsebehov och simmar och jagar i vatten.
Egentligen tycker inte jag att man behöver säga mycket mer än så för att förstå att den typ av burliv minkarna är förpassade till i dag inte passar dem särskilt bra. Jag tänker dock inte fördjupa mig mer i detta då jag tycker att föregående talare, Helena Leander, gjorde det på ett alldeles utmärkt sätt.
Jag besökte nyligen den nya typen av mjölkgård. Det är en enorm byggnad med lösdrift för korna. De kan välja om de vill vara ute eller inne, om de vill vila, om de vill chilla lite med sina kokompisar, om de vill gå och klia sig på ryggen, om de är hungriga och vill käka eller om det är dags för mjölkning.
Detta är en utveckling vi kanske inte riktigt såg tidigare när vi hade trånga ladugårdar med uppbundna djur. Då såg vi det som en självklarhet. Jag tycker dock att det är ett bra exempel på att det är möjligt att göra förbättringar för djuren, och jag tycker att det är vår skyldighet.
Människan håller djur av olika skäl, men vi vill inte gärna se hur olika vi behandlar de olika djurarterna.
Det beror naturligtvis på att vi håller dem för olika ändamål och verkar tycka att det berättigar olika behandling. Hunden får bli en familjemedlem, och i dag vet vi att många lägger stora summor på sin hunds mat och sjukvård därför att man tycker att hunden är värd det bästa.
Det vore bra om också andra djur som människan håller i andra syften än sällskap kunde ses som de individer de är. Djur för matproduktion och pälsproduktion är där ett exempel. Minkarna är det som vi har pratat om i dag och som jag främst vill framhålla. Nu är det deras tur att få leva som djurskyddslagens § 4 säger, nämligen att kunna bete sig naturligt.
Jag yrkar bifall till reservation 4.
I detta anförande instämde Anna Wallén och Roza Güclü Hedin (båda S).