Herr talman! När det gäller Djurskyddsmyndigheten är det sant som Sara Karlsson sade inledningsvis. Det skulle kunna fungera väl att ha en fristående myndighet. Men med erfarenheten av alla de konflikter som den dåvarande Djurskyddsmyndigheten skapade var det inte hållbart.
Kunskapen tog man med sig in i Jordbruksverkets nya arbetsupplägg med att förvalta djuromsorgen och djurskyddet. Jag upplever att man har gjort det på ett mycket professionellt sätt, och jag känner stor trygghet.
När det gäller tillsynen är antalet inte det väsentligaste. Det handlar om kvalitet, riskbedömning och om att kontrollera rätt. Till syvende och sist ligger ansvaret för djuromsorg och djurskydd på varje enskild djurägare. En del skaffar djur, många gånger är det sällskapsdjur, utan att vara medvetna om vilket ansvar de tar på sig. Djurägaren har huvudansvaret.
Tillsynen handlar om riskkontroll, och då kan man minimera antalet. Man går där det har blivit anmälningar, och man tar riskkontrollgrupperna. Då sparar man resurser.
Länsstyrelserna förvaltar resurserna. De får en påse pengar och har möjlighet att styra efter behov.
Vi har satt ned foten vad gäller minkuppfödning, vilket jag nämnde. Nu kommer föreskrifter, och de som inte kan följa dessa har inget berättigande. Man måste leva upp till djurskyddskraven.