Fru talman! Jag ska svara på frågorna.
De 15 fallen är 15 fall i genomsnitt per år under en förhållandevis lång tidsperiod. Det är inte speciellt mycket.
Även om det är 15 fall i genomsnitt per år där det faktiskt sker ett förköp finns det ett stort antal fastigheter där frågan om förköp kan vara aktuell. Den tidsutdräkt som sker innan kommunen har bestämt sig för om man ska utöva sin förköpsrätt eller inte innebär en hel del problem för köparna och för säljarna, som inte kan komma till ett definitivt avslut när det gäller försäljningen av den aktuella fastigheten.
Det måste vara klart med långivare. Andra aktörer är också inblandade. Det är fastighetsmäklare. Det kan vara olika parter om fler är med och köper en fastighet.
Sedan kan det finnas fall där förköpsrätten ändå utövas i slutändan. Om kommunerna har begränsad erfarenhet därför att det förekommer så få förköp är risken för fel större. Man har konstaterat att rättssäkerheten inte är den bästa när tillämpningen av lagstiftningen är olika. Det finns en mängd olika skäl till att detta inte är rimligt. Man får alltid göra avvägningar. Det gäller då nyttan av lagstiftningen i förhållande till olägenheterna, och där väger olägenheterna över.