Fru talman! Det är inte svårt att erkänna att det kan finnas enstaka fall där allmänintresset väger över, dock inte när det gäller oseriösa fastighetsägare. Det ingår inte i gällande lagstiftning. Vi kan tycka vad vi vill om det, men det gör inte det. Jag har varit med och provat den lagstiftningen med kriterier som ligger nära, och den är inte tillräcklig.
Oavsett om det bara är 15 fall är det ett oerhört stort administrativt arbete även på resten. Det slipper vi i fortsättningen. Kommunerna och mäklarna slipper det, och man slipper det på banken och lantmäteriet, som hanterar lagfartshandlingar. Hela kedjan i administrationen försvinner, och det har ett värde.
Även om det är få som har gått fram skapar detta ändå en osäkerhet hos köparna som jag tycker är helt onödig och inte alltid helt mänsklig.
Det är intressant att Egon Frid säger att förändringarna i expropriationslagen fördyrar. Fördyrar för vem? Vi får ta den diskussionen sedan. Där tar Egon Frid det offentligas perspektiv. Jag tar den enskildes perspektiv. Det fördyrar inte en krona för den enskilde. Tvärtom blir det en bättre ekonomisk situation för den enskilda människan. Där tror jag att vi har olika ideologiska utgångspunkter. Som jag nämnde i mitt huvudanförande är det inte det offentliga som är vår utgångspunkt, utan det är den enskilda människan i Sverige. Sedan må ni ha det - om jag får uttrycka mig lite slarvigt - mer socialistiska perspektivet att det är samhället som är det viktigaste, och den enskilda människan kommer i andra hand. Detta tycker jag återspeglas när Egon Frid säger att det blir dyrare.