Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen, och sedan vill jag instämma i vad mina allianskolleger Anti Avsan och Lennart Pettersson har sagt här tidigare.
För lite drygt två månader sedan debatterade vi förvärvslagen här i riksdagen och beslöt att ta bort den. Vi beslöt även att skärpa bostadsförvaltningslagen. Det bärande argumentet var att förvärvslagen inte tillräckligt effektivt förhindrade att personer som inte var seriösa fick köpa hyresfastigheter och att en skärpning av bostadsförvaltningslagen var en lämpligare väg att gå.
Varför tar jag nu upp detta - det är ju historia? Jo, jag tycker att det är en klar parallell till dagens debatt. Återigen diskuterar vi lämpligheten och ändamålsenligheten hos en lag. Trots allt är det så att verkligheten förändras, och då är vi tvungna att se över lagstiftningen också. Vi kan inte hålla på och försvara varje lag, utan den ska ha en given plats och ett givet ändamål.
När nu förköpslagen så uppenbart har spelat ut sin avgörande roll som ett medel för kommunerna att tillgodose sitt markbehov har vi ett förslag från regeringen om att vi ska ta bort den förköpslagen. För min del och för Folkpartiets del känns det inte speciellt svårt att säga ja till det förslaget.
Sedan kan man konstatera att den samlade oppositionen här har ett väldigt fokus på - Lennart Pettersson var också inne på det - kommunen, kommunens svårigheter och kommunens rättigheter och så vidare. Precis som Lennart Pettersson tycker jag nog att man ska vända på det fokuset lite och se på det utifrån enskildas besvär och olägenheter och intressen i övrigt.
Som tidigare har nämnts har Boverket utvärderat förvärvslagen och kommit med en del förslag. Man redovisade det i en rapport som kom i juni 2008. I den kan man läsa att det faktiskt handlar om att man prövar 45 000 ärenden varje år, och bland dem hittar man då 15 som blir fullbordade förköp.
Det finns ytterligare sifferexercis som jag inte tänker tynga er med, men det är ändå ganska uppenbart att de olägenheter och kostnader som det här förorsakar inte alls motsvaras av en tillräcklig nytta för att man ska kunna ha kvar en sådan här lag.
Det handlar om onödig fördröjning och osäkerhet för både köpare och säljare. Till detta kommer inte obetydliga kostnader. Man kan alltid fundera på vem som får ta de kostnaderna, men någon får ju ta kostnaderna för proceduren. Den saken är klar.
Sedan kan jag tala utifrån ganska lång kommunalpolitisk erfarenhet av just aktiv markpolitik inom ett högexploaterat område, eftersom jag kommer från Västkusten och norra Bohuslän. Det är alltid en stor konkurrens om mark. Och jag får säga att det är en väldigt överdriven bild som ges här av förköpslagens roll i denna markpolitik. Det handlar inte om det. Det handlar faktiskt om att komma överens med människor, och det fungerar oftast väldigt bra.
Nu vill då, fru talman, den samlade rödgröna oppositionen avslå förslaget om att upphäva förköpslagen. Man framför ett antal argument som jag naturligtvis kan förstå, men jag tycker inte att det finns något argument som bär. Jag tycker att det handlar lite om att det är en, om man nu kan uttrycka sig så, bra-att-ha-lag för kommunen vid några enstaka tillfällen. Det går säkert att hitta de tillfällen då det skulle vara motiverat att ha den lagen, men det räcker inte för att det ska vara motiverat att ha kvar en lagstiftning av den här omfattningen.
Som jag sade förut finns det alla möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik utan förköpslagen. Att antalet expropriationer skulle öka får man väl se som ganska osannolikt. Det finns ju en säljare här som de facto är beredd att sälja sin mark. Vid expropriationer är det ganska vanligt att vi till och med har en markägare som inte vill sälja sin mark.
Det nämns också i diskussionen att kommunerna kan få använda det här som en källa för information om fastighetsmarknaden. Det finns ju alla möjligheter att lösa det på annat sätt, så det är egentligen också ett icke-argument i sammanhanget.
Fru talman! Man kan för ett ögonblick hypotetiskt vända på resonemanget och se: Vad är det för problem vi har? Vi har alltså ett problem att lösa. Det är 15 tillfällen per år när kommunerna i Sverige har användning av en förköpslagstiftning. Man ska då kunna gå före och ta över ett kontrakt. Det är det här som är problemet.
Om vi då för att uppnå detta skulle behöva pröva 45 000 fastighetsaffärer och vi hypotetiskt inte skulle ha haft lagen undrar jag: Skulle någon över huvud taget komma på idén att införa en lag för att lösa detta problem? Jag tror att svaret med stor sannolikhet skulle vara nej. Då måste ju svaret bli ja på frågan om vi ska upphäva förköpslagen.
Det är inte rimligt att lösa enstaka problem på det här sättet, med en generell lagstiftning som ger sådana konsekvenser för enskilda. Den här lagen har säkert haft en historisk betydelse, men den har spelat ut sin roll. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet
Upphävande av förköpslagen
.