Fru talman! Jag vill tacka för svaret, som egentli-
gen inte är något svar. Det är i alla fall väldigt dub-
beltydigt. Å ena sidan säger statsrådet att diskrimine-
ring aldrig kan accepteras, och att det allra minst kan
accepteras i arbetslivet. Det är just ett sådant fall som
jag tar upp i min interpellation.
Å andra sidan vill statsrådet inte vidta några åt-
gärder för att återge enskilda människor de lagliga
rättigheter som de kollektivavtalsslutande parterna
har berövat dem genom kollektivavtal. Är det verkli-
gen så att parternas fria förhandlingsrätt på arbets-
marknaden väger tyngre än enskilda människors
lagenliga fri- och rättigheter? Så kan inte vara fallet.
Det fall som jag tar upp innebär en klar diskrimi-
nering. Deltidsanställda har genom kollektivavtal
berövats rätten till tjänstepension. Det är diskrimine-
ring i minst två fall.
För det första är det de svagaste på arbetsmarkna-
den som man har tagit bort tryggheten för, de som
tjänar minst.
För det andra är det ofta kvinnor som arbetar del-
tid. Därför är detta i högsta grad en jämställdhetsfrå-
ga. Det är en diskriminering på grund av kön, och
mycket talar för att parterna har förhandlat bort del-
tidspensionen just för att pressa fram fler heltidsar-
betande. Menar regeringen verkligen att det är låg-
avlönade och framför allt kvinnor som ska panta sin
pensionsrätt för att pressa fram längre arbetstider?
Faktum kvarstår att man har förhandlat bort pen-
sionsrättigheter och att detta strider mot gemenskaps-
rätten inom EU med just könsdiskriminering som
argument. Är då ministern bereddd att låta detta gå
till EG-domstolen eller är hon beredd att förebygga
en domstolsprocess? Ett jämställt land som Sverige
borde se till att dess medborgare får sina lagliga rät-
tigheter. Därför borde man föregå en sådan dom-
stolsprocess.
Det svar som lämnas här ger ju inte något stöd till
den enskildes rätt, inte alls. Det sätter inte ens press
på parterna. Det talar snarare för att man kan fortsätta
att avtala bort lagenliga rättigheter för den enskilde.
Menar verkligen regeringen och statsrådet att det ska
vara på det här sättet, att parternas fria förhandlings-
rätt är så viktig att de kan fortsätta att förhandla bort
lagenliga rättigheter för den enskilde? Är det så? Om
inte, då måste regeringen och statsrådet uttala detta
och agera därefter.
För mig är det självklart att den enskildes rätt inte
kan utlämnas åt svensk domstolsprocess för att den
enskilde ska få sina lagenliga rättigheter reglerade.
Det är ju precis det som statsrådet säger till enskilde:
Gå till svensk domstol! Regeringen bryr sig inte om
dina rättigheter enligt diskrimineringslagen.
Är det så svaret ska tolkas?