Herr talman! Kenneth Lantz sade att det nya pensionssystemet är stabilt relativt det gamla. På ett sätt håller jag med om det. Det är nationalekonomiskt stabilt i förhållande till det gamla systemet eftersom vi alltid vet vad pensionerna kommer att kosta. Men det är inte stabilt för den enskilde individen, den enskilde pensionären. Det var däremot ATP-systemet. Genom att bromsen finns i systemet kan den slå till, vilket innebär att antingen räknas inte pensionerna upp som de skulle ha räknats upp eller, tvärtemot vad Lennart Klockare säger, kan det inträffa att pensionerna sänks. Jag tycker att det vore ärligare att säga att det är nationalekonomiskt stabilt än att försöka få det att låta som om det är stabilt för den enskilde individen.
Det som står i budgetpropositionen är att för att nå 54 % av slutlönen ska en person ha arbetat oavbrutet i 40 år, det vill säga att man ska vara helt frisk, medan ATP-systemet gav 65 % av slutlönen. Beräkningar har gjorts på en sjuksköterska som är 45 år. Hon omfattas helt av det nya pensionssystemet. Om hon vill få samma utfall som vid ATP-systemet skulle hon, om hon började spara vid 45 års ålder, behöva spara 4 500 kr i månaden i en privat pensionsförsäkring, föreslår någon. Skulle hon börja spara när hon träder in på arbetsmarknaden handlar det om drygt 2 000 kr per månad för att uppnå samma pension som i ATP-systemet. Nu vill jag inte på något sätt förespråka privata pensionsförsäkringar, men jag undrar om Kenneth Lantz tycker att det är rimligt.