Herr talman! Vi lever allt längre och är allt friskare upp i åren. Det är en dramatisk förändring när antalet år som vi lever efter 65-årsdagen har fördubblats under de senaste fyra-fem decennierna. Det är verkligen glädjande och bra, och det öppnar möjligheter som tidigare generationer inte hade kunnat drömma om.
Men det ställer oss också inför stora utmaningar. Om tio år kommer vi att ha fler äldre än yngre för första gången i vår historia. Hela befolkningstillväxten kommer att ske i åldrarna över 65. Och de verkligt stora demografiska utmaningarna kommer kanske inte förrän om fyra val framåt, men då kommer gruppen över 85 år att öka ordentligt. Seniorerna kommer att vara en stor del av befolkningen som kommer att kräva flexibilitet och att man tar hänsyn till att människor är mycket olika och har mycket olika resurser, möjligheter och behov. Kraven på tillgänglig service och tjänster kommer att öka. Den uppenbara utmaningen är att pensionen ska räcka till många fler år. Och det har vi i vårt land tagit oss an genom det reformerade pensionssystem som har utformats så att vi får ett pensionssparande som håller även när vi lever längre.
När vi lever längre kan vi också ha fler aktiva år. Det kanske viktigaste med pensionsreformen är att pensionsåldern är rörlig. Det är den enskildes val att gå i pension tidigare, eller senare, från 61 till 67 års ålder med pensionen beräknad med motsvarande fler eller färre pensionsår.
Det är också en utmaning att se till att äldre kan arbeta längre och ha fler aktiva år. Det finns mycket kvar att göra och många hinder att riva för de äldre på arbetsmarknaden. Vårt ansvar här är att se till att våra lagar och regler uppmuntrar och ger utrymme och möjligheter, inte ställer upp hinder och motkrafter. En första åtgärd är naturligtvis att se till att möjligheterna till rörlig pensionsålder tydliggörs.
Mitt intryck är kanske att många inte riktigt har förstått att antalet arbetade år är så avgörande för pensionens storlek. Det uppmärksammas sällan i de olika larmrapporter som vi har fått läsa.
I olika rapporter på sistone har det visat sig att det kanske inte är helt neutralt att välja att arbeta vidare och att det möjligen inte lönar sig fullt ut. Vi måste naturligtvis se till att det valet är neutralt.
Vi kan notera en glädjande utveckling med att fler fortsätter att arbeta högre upp i åldrarna. Men det finns tyvärr starka inslag av diskriminering av äldre på arbetsmarknaden. Vi föreslår ett antal reformer för att ge större möjligheter och uppmuntran för äldre på arbetsmarknaden. Vi föreslår att arbetsgivaravgifter förutom pensionsavgifter tas bort när man arbetar efter 65 och ökade möjligheter till tidsbegränsade anställningar som kan anpassas. Vi föreslår också lägre skatt på arbetsinkomster, något som gör det intressant att fortsätta att arbeta eller att kanske kombinera arbete och pension.
Det finns avtalspensioner som är förmånsbestämda och som gör det väldigt dyrt att anställa äldre personer. Vi föreslår därför att arbetsgivare får avdragsrätt endast för avgiftsbestämda pensioner, för vilka det är lättare att beräkna kostnaderna.
Vi har föreslagit förändringar på arbetsmarknaden i syfte att uppmuntra till byte av arbete och inriktning. De äldre kommer att behövas på arbetsmarknaden när krav på och behov av service och hjälp ökar. Det innebär förändringar av attityder och beteenden på många sätt på arbetsmarknaden.
De förändringar i politiken som måste till rör i första hand kanske inte pensionssystemet utan andra områden. Samtidigt är detta avgörande för våra pensioner och för standarden för våra pensionärer.
Vi lägger också fram förslag om justeringar i pensionssystemet när det gäller delning av insparad pension mellan makar. Avsättningar till pension är ju ett sparande som ofta kan utgöra ett hushålls största tillgång. Makar tjänar inte in lika stora pensionsrätter. Förhållandena inom en familj kan vara mycket olika och skapa stora problem i händelse av skilsmässa eller dödsfall. Vi anser att pensionsrätter ska räknas in i de gemensamma tillgångarna och delas lika. Det måste öppnas för möjligheter att överlåta pensionsrättigheter inom inkomstpensionssystemet. Efterlevandeskyddet är mycket svagt i fråga om den allmänna pensionen. Vi vill därför att Genomförandegruppen som ser över pensionssystemet får i uppdrag att utforma premiepensionen så att den är på två liv, som det kallas, och ger ett betydligt bättre efterlevandeskydd.
Men vi får inte glömma att det avgörande för framtida pensioner är en politik för ekonomisk tillväxt. Vi har fortfarande ett omfördelande system där inbetalningar ett visst år går till utbetalningar samma år. Med färre i arbete i förhållande till antalet i pension riskerar vi att buffertfonder måste användas och pensioner justeras. Att färre arbetar leder till en lägre ekonomisk tillväxt och till att den avkastning som ska säkra framtida pensioners värde minskar.
Det är oroande att fler och fler redan i dag står utanför arbetsmarknaden på grund av sjukskrivning eller förtidspension. Situationen kommer att förvärras när alltfler går i pension. Det betyder att färre ska ta hand om fler. Men det kostar också i form av lägre tillväxt och därmed dyrare garantipensioner och högre skatter.
En politik för ekonomisk tillväxt och fler i arbete är den avgörande frågan för att trygga våra pensioner, särskilt sett i det långa perspektiv som gäller för pensionssparande över kanske 30- eller 40-årsperioder.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 3, men jag står också bakom alla övriga ställningstaganden som vi moderater har gjort.