Herr talman! Det ämne vi debatterar är ju väl känt och därtill säkerligen väldigt uppskattat av många människor i vårt avlånga land. Kristdemokraterna ställer sig, herr talman, bakom sitt särskilda yttrande som bland annat rör makars pensionsrättigheter.
Pensionsfrågor rör vår framtida trygghet, och på ett väldigt konkret sätt hänger framtidens trygghet på dagens. Det reformerade pensionssystemet är stabilt relativt det gamla. Men bara för att ett system är bättre än ett annat innebär det inte med självklarhet att det behöver vara perfekt. Allt går naturligtvis att göra bättre. Till syvende och sist är det ju fortfarande en enskild människas privatekonomi det hänger på. Det hänger på att vi som har möjlighet får arbeta eller på annat sätt kan bidra till vårt pensionssystem.
Det är vad den enskilde tjänar som till största delen avgör hennes pension. Premiedelen av pensionen sköter marknaden och konjunkturen på ett mer ödesmättat sätt. Men den största delen - inkomstpensionen - baseras alltså, som namnet antyder, på inkomsten. Det är därför av avgörande vikt att vi får fler människor i arbete, både för att säkra det framtida systemet och också - och kanske framför allt - för dessa enskilda människors egen skull.
Pensionen grundar sig som bekant på hela livets inkomst. För våra unga som har fått det allt svårare att komma in på arbetsmarknaden och för alla som i dag står utanför denna har detta "hela" arbetsliv krympt. Den tid på arbetsmarknaden som de i framtiden hade kunnat ta ut i form av pengar har reducerats de senaste åren, och detta gäller särskilt för våra yngre. Arbetslösheten för unga i åldern 18-24 år har tyvärr ökat med ungefär 30 % bara under denna mandatperiod. All förlorad tid på arbetsmarknaden innebär en drastiskt minskad inkomst och pension. Det förhållandet talas det alldeles för lite om.
Trots att arbetslöshetsersättning och sjukpenning är pensionsgrundande innebär utanförskapet på arbetsmarknaden ett bortfall av reell inkomst som aldrig så bra försäkringar inte kan kompensera. Därför måste vi snarast skapa en politik som också leder till jobb och inte bara till tillväxt, som Socialdemokraterna åtminstone tycks börja lyckas med. Arbete lönar sig nämligen alltid - dels för landet, dels för den enskilde, men också för vårt pensionssystem. Tillväxt i all ära, men så länge det inte finns människor i arbete finns det faktiskt inte heller någon arbetsgivare som kan betala in pensionsavgiften.
En annan fråga rör människors ekonomiska trygghet inom ramen för äktenskapet. Det finns väldigt mycket att göra när det gäller äktenskapet och dess arbetsuppgifter. Det måste gå att skapa ett system som bättre reflekterar dagens förhållanden. I dag är det fortfarande kvinnan, makan, som stannar hemma längst med barnen. Trots att man har rätt att ta ut extra pension vid föräldrapenning är denna långt ifrån tillräcklig för att kompensera för inkomstbortfallet. I det nya pensionssystemet finns visserligen möjlighet för makar att dela pensionsrättigheter inom premiepensionssystemet. Överföringen sker årligen efter aktiv begäran av makarna. Alltför få känner dock till denna möjlighet.
Kristdemokraterna menar därför att detta förfarande är otillräckligt och innebär en onödig brist i systemet som enkelt och billigt skulle kunna rättas till. Vårt förslag är att makar med gemensamma barn som inte fyllt tolv år ska dela på den totala intjänade premiepensionen såvida de inte aktivt begär något annat. För oss är detta en logisk följd av tanken med äktenskapet, som ju går ut på att man delar gemensamma tillgångar och arbetsinsatser. En automatisk delning skulle bättre motsvara detta förhållande och leda till större trygghet i vardagen.
Ser man på dagens kvinnliga ålderspensionärer finner man att de i genomsnitt har lägre pension än män med ålderspension, beroende på att kvinnor i större utsträckning arbetat deltid och tagit ett större ansvar för omsorgen om barnen. För dagens relativt jämställda unga är det ett faktum att kvinnor fortfarande tar större ansvar för barnen. Vad man än kan tycka om detta borde det under inga omständigheter medföra att kvinnor får det sämre på ålderns höst. Jämställdhetsskäl talar alltså för att grundregeln för makar med gemensamma barn bör vara den omvända, det vill säga att makarnas totala årligen intjänade premiepension automatiskt delas lika mellan dem. Detta bör även gälla vid skilsmässa och bodelning.
Nu invänder säkerligen någon att det handlar om att skapa jämställda villkor på arbetsmarknaden och att detta inte skulle behövas om pappor tog ett större ansvar. Men det är inte ett argument för att inte införa större rättvisa i systemet när det nu ser ut som det gör.
Herr talman! Dagens pensionssystem bygger på en bred politisk uppgörelse, och det gläder vi oss åt. Förslaget till förändringar möts därför av argumentet att man inte kan ändra något i systemet för att det då skulle falla. Men det måste ändå gå att göra justeringar när det gäller en sådan här formsak. Åtminstone borde Genomförandegruppen för det nya pensionssystemet ges i uppdrag att utreda en bättre utformning av dessa tankar. Jag tycker att Klockare har redogjort för detta vad beträffar Genomförandegruppen och hur det är tänkbart att dess arbete ska kunna vara i framtiden.
Herr talman! Tillåt mig också att tacka mina kolleger som lämnar riksdagen och den här debattmodellen, Ulla Hoffmann och Lennart Klockare, för många och givande debatter.