Herr talman! Det känns riktigt bra att komma så här i slutet av en lång kulturdebatt. Det är vi inte riktigt vana vid här i Sveriges riksdag.
Jag ska tala om betydelsen av framtidstro, internationellt kulturutbyte och tillväxt i de kreativa näringarna. Naturligtvis har det sin utgångspunkt i kulturhuvudstadsåret 2014 i Umeå. Det finns en motion från Helén Pettersson om kulturhuvudstadsåret som ett nationellt intresse som är viktig. Jag står dock bakom utskottets gemensamma text i betänkandet, som ändå blev ganska bra. Orsaken till att vi inte reserverar oss till förmån för motionen är vikten av att vi står enade, så att vi alla kan känna att 2014 blir vårt år.
Vad är då kulturhuvudstadsåret? Den initiala idén med Europas kulturhuvudstäder sägs ha börjat efter en pratstund mellan de tidigare grekiska och franska kulturministrarna medan de väntade på ett försenat flyg på Atens flygplats. De berörde behovet av att lära känna varandra mer inom Europa. Den grekiska ministern, mrs Mercouri, följde upp idén, och redan i juni 1985 lanserades Europahuvudstaden för kultur vid ett möte för EU:s kulturministrar.
Huvudsyftet var att öka kunskaperna om varandra och föra Europas folk närmare varandra. Aten blev utsett till kulturhuvudstad det första året. Europas kulturhuvudstad är i dag ett årligt evenemang med syfte att belysa vårt gemensamma kulturarv och väcka intresse för den kulturella rikedom som finns inom Europa. Mer än 40 städer har fått äran att genomföra kulturhuvudstadsåret, från Stockholm till Genua, Aten till Glasgow och Kraków till Porto.
Jag har själv varit i Liverpool efter Liverpools genomförande och i Åbo innan Åbo genomförde sitt kulturhuvudstadsår. För Åbos del var det för att se på ansökan och förberedelserna, och för Liverpools del var vi där 2009 med Regionförbundet i Västerbotten för att se vad det blev av det. I Liverpool lyfte man faktiskt en hel stad som var ganska nedkörd. Det var en gammal industristad som var ganska förfallen. Man gjorde en statlig, regional och kommunal jättesatsning för att lyfta Liverpool, som är väl värt att åka och titta på fortfarande.
En stad väljs inte som en Europahuvudstad för kultur endast för vad den är i dag utan främst för vad den planerar att göra under kulturhuvudstadsåret och därefter. Det måste vara något speciellt. Det är dock en väldigt lång resa. För Umeås del började den redan 2008 när alla Sveriges städer bjöds in av regeringen via Kulturrådet att ansöka. Ansökan skulle innehålla obligatoriska uppgifter enligt EU-reglementet men också infomaterial, bilder, film eller ljud. Den viktigaste delen av ansökan var dock att presentera en budget som är heltäckande samt ett kulturprogram för hela 2014.
Den 27 oktober 2008 beslöt kommunfullmäktige i Umeå att man skulle kandidera.
Den 31 oktober 2008 lämnades ansökan över till Kulturrådet. Tre andra städer lämnade också in ansökningar - Gävle, Lund och Uppsala var med.
Den 9 december 2008 meddelade juryn att Umeå och Lund hade gått vidare till andra omgången.
Mellan januari och juni 2009 gjorde man en fördjupad ansökan.
Den 7 och 8 september 2009 sammanträdde juryn och bestämde sig för att rekommendera Umeå. De meddelade Kulturrådet, som sedan meddelade regeringen. Regeringen nominerade Umeå som den svenska kandidaten.
Den 10 och 11 maj 2010, två och ett halvt år efter utlysandet, fattade Europeiska unionens råd det slutgiltiga beslutet.
Det första kulturhuvudstadsåret var som sagt Aten 1985. Sverige har varit värd en gång tidigare, med Stockholm 1998. Då bidrog staten direkt med 150 miljoner. Alla minns troligen inte pådraget för kulturhuvudstadsåret 1998 i Stockholm. Kanske har man också glömt kritiken från Statens kulturråd och kanske också den kritik som ligger till grund för att kulturhuvudstadsåret i Sverige har fått lite av en svart stämpel ute i landet.
Kulturrådet lyfte fram att det var en satsning för eliten och de mest invigda och att väldigt lite kom ytterområdena till godo. Om man frågar stockholmarna kommer de förstås ihåg fyrverkerierna. Jag kan garantera, herr talman, att Umeå och Västerbotten kommer att leverera mycket mer än fyrverkerier 2014. Jag hoppas också att ni alla kommer och tittar.
Numera utses två städer per år, och 2014 riktas blickarna mot Östersjön - Riga och Umeå. Det handlar om det nordliga perspektivet. Top of the world - det är ingen dålig benämning på Umeå - är en kraftsamling för det nordliga rummet i det europeiska huset. Här är Västerbotten, Norrbotten, Jämtland och Västernorrland alla delaktiga i satsningen. År 2014 är det nordligaste kulturhuvudstadsåret någonsin och även första gången Europa får se den samiska kulturen - vårt enda urfolk.
Det kommer att väcka stor internationell nyfikenhet. Därför är en nationell investering för de nationella målen och en långsiktig strategi för besöksnäringen viktig. Visit Sweden har lanserat den största marknadsföringsinsatsen i Europa, top of the world ice tour. Då finns det lite att leva upp till.
De åtta samiska årstiderna ligger till grund för ansökan. Det är ett unikt program och en strategi ända fram till 2050 för en internationalisering av hela regionen, attraktionskraft, förmögenhetsbildning, möjligheter i regionen, den innovationsdrivande kulturens framväxt, nya kreativa näringar och musik- och spelindustrin. EU har benämnt ansökan Excellent programme preparations, alltså goda förberedelser.
Från början var 170 miljoner budgeterade i statliga medel. Det förutsätter att vi ligger fast. Det kräver öppna dörrar och ger legitimitet också åt nya näringslivsfinansieringar som är nödvändiga för att göra året och åren därefter goda. Det visar också på regeringens vilja att satsa på den nordliga regionen. Det är en engångssatsning med garanterat långsiktiga resultat. Sedan kan man välja att lägga den på ett eller två år. Sverige måste lyckas. Det handlar om tolv års gedigna förberedelser.
170 miljoner i statlig medfinansiering är den avgörande skillnaden. År 2014 är det Östersjöns tur, som vi fick höra i torsdags på utskottets hearing om internationellt kulturutbyte. Det är Umeås och Rigas tur som Europas kulturhuvudstäder. De ska vara motorer för kulturell utveckling och bidra till att öka förståelsen mellan Europas folk. Det är viktigt att påpeka att det är Sveriges regering som nominerat Umeå, så också regering och riksdag har ett tydligt ansvar.
Umeås ansökan innehöll, förutom ett heltäckande program, lokal och regional medfinansiering, vilket är ovanligt. Så har det inte alltid varit tidigare. Men när också kommunen och regionen är med visar erfarenheterna att satsningarna blir bättre.
De ekonomiska effekterna av Åbos kulturhuvudstadsår är betydligt större än väntat. Året som kulturhuvudstad har hittills medfört överskottsproduktionseffekter på 260 miljoner euro. Det är inte dåligt! Det nationella ansvaret är väl belagt när det gäller kriterierna för att bli EU:s kulturhuvudstad.
Herr talman! Jag vet inte vad som är problemet, varför regeringen tvekar med att ge besked. Om vi som land inte tar vårt ansvar kommer det naturligtvis att få konsekvenser. Det kräver en egen budgetpost i höstens budget.
Jag är lite besviken på mina kolleger från allianspartierna i utskottet. Anne Marie Brodén räddade det lite grann i sista replikskiftet med Tina Ehn där hon lyfte fram Umeås kulturhuvudstadsår. Annars var det tämligen tunnsått.
Frågan till alliansregeringens stöttepelare här i kammaren är: Kommer det en egen budgetpost i höst? Är tanken att utarma övriga kulturaktörer och att ställa landsändar mot varandra?
Vi socialdemokrater menar i alla fall att det är bra att vi får så stor medverkan som möjligt från institutioner och myndigheter. Men det är av yttersta vikt att vi snarast får besked från regeringen om de 170 miljoner som ligger till grund för att få privata finansiärer att våga satsa.
Herr talman! Att vara kulturhuvudstad i Europa handlar om att umgås med Europa. Det bästa sättet att vitalisera en stad är att ge människor med olika ursprung möjlighet att mötas.
Låt oss tillsammans, förutom att visa upp det nordliga perspektivet för Europa, göra 2014 till ett år av mångfald av kultur i hela landet. Jag hoppas att så många som möjligt av oss här i kammaren fortfarande är kulturpolitiker 2014 så att vi den 30 januari 2014 kan vara med på invigningen uppe i Umeå, då Vårdandets årstid inleds. Det är den första årstiden av de åtta som kommer att pågå ända till den 30 januari 2015.