Herr talman! Jag kan välja att tolka Anne Marie Brodén positivt. I några delar fanns det ändå ett erkännande av att det kanske inte var problemfritt att lägga ned Rikskonserter, även om Anne Marie Brodén har en positiv uppfattning om att mycket av det uppdraget nu har överförts till andra producenter.
När det gäller avgiftsfriheten på museer är det uppenbart att Anne Marie Brodén tycker att det var ett bra beslut att ta bort den. Därmed har jag fått svar på min fråga om Anne Marie Brodén inte tyckte att det påverkade tillgängligheten negativt och om detta inte var ett problem.
När det gäller kulturskolan har det funnits förslag här i riksdagen om att vi skulle avsätta pengar för att få en enhetlig avgift och en maxtaxa för kulturskolan. Det har Anne Marie Brodén med flera avslagit.
Allt detta är sådant som jag menar skulle kunna regleras i en kulturlag. Då skulle man peka ut kulturens betydelse och vikten av tillgång till professionellt utövad kultur, vikten av att de som utövar denna professionellt utövade kultur får goda villkor och vikten av tillgång och möjligheten att själv få pröva på, inte minst för barn och ungdomar men även för vuxna. Därigenom skulle man kunna sy ihop det här.
Därför har jag valt att särskilt yrka bifall till reservation 9, som särskilt pekar på vikten av att vi tar efter Norge lite och tänker efter hur vi ska kunna stärka kulturens betydelse. Hur ska vi kunna göra den så viktig som alla talare i den här debatten påstår sig vilja göra den? Även Anne Marie Brodén hade fantastiskt fina formuleringar om kulturens betydelse, men de fina orden göder inte en enda konstutövare, och de gör inte att barn och unga får tillgång till möjligheten att själva utöva kultur. Det krävs något mer. Det krävs nämligen prioritering och resurser, och där står tyvärr regeringen och den borgerliga majoriteten tomhänta.