Herr talman! Vi går vidare i kulturutskottets skörd av motionsbetänkanden som vi i dag har att debattera. Nu är vi inne på det tredje och sista kulturbetänkandet i dag. I betänkandet
Allmänna kulturfrågor
behandlas motioner från allmänna motionstiden 2011.
För oss socialdemokrater är kulturen en viktig del i ett välfärssamhälle. Kulturen har ett egenvärde. Men genom kulturens kraft är kulturen också ett verktyg för att hålla ett demokratiskt samhälle levande och för att skapa ett rikt liv för barn, vuxna och äldre.
Genom kulturen vidgar vi våra ibland fasta tankemönster och ställer ofta frågor på sin spets. Att skapa förutsättningar för kultur att blomstra är att skapa förutsättningar för ett levande demokratiskt samhälle. Att ge utrymme för konstnärer, och också för amatörer, att uttrycka sig konstnärligt är berikande för ett kreativt samhälle. Sverige behöver mer, inte mindre, kreativitet för att lösa alla de komplicerade samhällsproblem som vi står inför.
Vi påverkas alla av kulturen och massmedierna i det samhälle vi lever i. Men vi kan också själva påverka dessa. Därför är ett levande kulturliv och en mångfald av röster i den offentliga debatten livsviktigt för ett modernt och dynamiskt samhälle.
I det betänkande vi nu debatterar har vi socialdemokrater en reservation där vi lyfter fram att det är viktigt att det finns ett rikt kulturliv runt om i hela landet. För att det ska fungera krävs det att det finns en kulturell infrastruktur, att det inte bara är de som bor i storstäderna som ska ha möjlighet att ta del av, eller vara en del av, ett rikt kulturliv utan att ett sådant ska finnas i hela Sverige.
Med den nya modellen för fördelning av en del av anslagen till kulturen - via den så kallade samverkansmodellen - lyfter vi socialdemokrater i vår reservation fram att det är viktigt att Kulturrådet får resurser när de förhandlar fram nya regionala överenskommelser. Det är viktigt inte minst eftersom vi nu ser att många regioner och kommuner får det allt tuffare ekonomiskt. Risken är stor att kulturen får stryka på foten när budgetar inte går ihop.
Vi hör nästan dagligen att de ekonomiska klyftorna mellan människor i vårt land dramatiskt ökat. Flera talare i tidigare debatter har lyft fram den här frågan. Just i dag när jag satt på tåget på väg upp till Stockholm kunde jag höra på radion att allt fler vänder sig till kyrkan därför att man inte får ihop sin ekonomi. Det gäller främst ensamstående mammor men också arbetslösa och sjuka som har blivit utförsäkrade. Detta gör att också kommunerna får ökade kostnader i form av försörjningsstöd med mera.
Med den här allt tuffare situationen och med en kulturminister som säger att den viktigaste kulturpolitiska reformen är att man har sänkt skatten vänder kulturministern, enligt min uppfattning, ryggen åt alla dem som inte har råd att till exempel betala avgiften för sina barns musik- och kulturskola eller följa med sina barn på museum.
Den socialdemokratiska politiken innebär att man
inte
ska bli straffad ekonomiskt för att man blir sjuk eller arbetslös. Med den moderatledda regeringens politik har allt fler människor hamnat i en allt tuffare ekonomisk situation.
Vi socialdemokrater tycker att kulturupplevelser är viktiga för alla. För oss är det en utmaning att få allt fler, inte färre, att ta del av kultur. Därför vill vi sänka trösklar och stimulera till mer, inte mindre, kultur.
Några förslag handlar om att vi vill ha ett stimulansbidrag till de kommuner som håller nere sina avgifter till kultur- och musikskolan för att fler barn ska få möjlighet att lära sig att spela ett instrument, spela teater, dansa eller göra något annat som kan vara ett första steg in i kulturens värld eller för att vuxna ska kunna följa med sina barn på museibesök.
För att nå ut med mer kultur satsar vi också på ett ökat arrangörsstöd. Vi vet att det behövs många arrangörer som är beredda att ta på sig ansvaret för att få ut mer teater och musik till publiken.
Det här är några exempel på vad man kan göra för att stimulera till mer kultur för fler personer och på fler platser.
Herr talman! För att ha ett rikt kulturliv krävs det också kulturarbetare samt scener för konst och kultur.
Under de senaste åren har vi kunnat följa den problematiska frågan om scenkonstspensionerna som gör att en stor del av institutionernas anslag går till pensioner i stället för att gå till verksamhet, som är det man vill lägga pengarna på. Denna fråga måste få en lösning.
Här hoppas jag verkligen att den moderatledda regeringen i höstens budget återkommer med en lösning på frågan. Som ett enigt kulturutskott skriver i betänkandet utifrån kulturbudgeten i höstas är denna fråga avgörande för att kulturen ska fortsätta att leva i det här landet.
Herr talman! Om jag säger Gotland och Fårö är det nog många som tänker på en viss man, på Ingmar Bergman. Han var, och är nog fortfarande, en av Sveriges internationellt mest kända kulturpersonligheter och räknas som en av de främsta regissörerna i filmhistorien. Jag har sett att han till och med ska pryda våra nya 200-kronorssedlar som ska komma år 2014.
På Fårö finns i dag ett Bergmancenter som drivs av Stiftelsen Bergmancenter. De driver en mängd olika verksamheter och har som sin uppgift att förvalta och utveckla den publika delen av Bergmansarvet. En viktig del är naturligtvis deras engagemang med inriktning på filmen och dess utveckling.
Med tanke på hur stor Ingmar Bergman var och är inte bara i Sverige utan även internationellt menar vi socialdemokrater att detta - precis som vi gjort med Astrid Lindgren och Almapriset, som medfört att man fått fokus på barnlitteraturen och även på Sverige - ytterligare skulle kunna öka världens blickar på Sverige och på de duktiga filmskapare som finns i vårt land.
Vi föreslår i vår reservation i betänkandet att förutsättningarna för att göra Bergmancenter på Fårö till ett nationellt center för film utreds.
Herr talman! Jag står bakom samtliga socialdemokratiska reservationer men yrkar bifall endast till reservation 1.
(Applåder)