Herr talman! Men även när det gäller Skapande skola ser vi stora skillnader. Det är inte så alla barn i alla skolor får ta del av Skapande skola-pengar, utan det är vissa elever och vissa skolor. Det beror på vilken aktiv lärare man har, vilken aktiv rektor man har, om man får ta del av det. Det är klart att vi inte är glada över det.
Vi har ställt oss bakom Skapande skola. Men jag tycker att ett av problemen är att vi inte når ut till alla barn.
Jag hade önskat att vi hade haft en utbildningsminister som någon gång lyfte fram de estetiska ämnena som viktiga ämnen i skolan. Men jag tror aldrig att jag har hört Björklund nämna dem över huvud taget, utan det är bara svenska, engelska och matte som är de viktigaste. Musik och bild har inte i skolan att göra, känns det som många gånger.
Risken med kulturpolitiken som en del av aspektpolitiken är att man lägger över mer och mer på regionerna. Vi får mer och mer signaler om att kulturpolitiker petar i saker. Jag tror att det var Christer Nylander som här tidigare sade att vi inte ska styra vart pengarna till kulturen ska gå. Nu får vi alltmer signaler om att kulturpolitiker till och med vill vara med och tala om vad man ska spela på scenerna för att vara beredda att lägga pengar på kulturen. Ser inte Anne Marie någon fara med att det hela tiden handlar om aspektpolitik? Man ser inte att kultur har ett egenvärde, utan man satsar på kultur för att det är en del av näringslivets utveckling eller för att det är bra för hälsan eller något annat. Jag tror att kulturen ger sådana effekter ändå, men när man bara pratar om kultur som en del av något annat - alltså som en del av aspektpolitiken - tycker jag att man förminskar kulturen och kulturens kraft i samhället. Man gör kulturen mer och mer beroende av att vara bra för andra saker.