Fru talman! Jag ska inte upprepa vad Marianne Kierkemann och Lars-Ivar Ericson har sagt utan kommentera några andra saker.
Det finns en sak som Världshälsoorganisationen uttalade redan i början av 80-talet som är väldigt väsentlig för hälsan och för att man ska må bra. Det är att man känner att man behövs. Där kommer arbetet in. De grupper som WHO såg som de största riskgrupperna när det gällde ohälsa var arbetslösa ungdomar och äldre som lämnade arbetslivet mot sin vilja. Det är ett av skälen till att alliansen stryker under arbetslinjen så hårt. Det är så viktigt att människor känner att de behövs.
För några år sedan fick vi mål för folkhälsoarbetet. Kommuner, landsting och ideella organisationer arbetar nu för att leva upp till de här målen. Men det är givet att man nu efter några års erfarenhet bör se närmare på om målen är kompletta eller om det behövs någon form av revidering. Det är det som regeringen för närvarande tittar på. Det är ett skäl till att man drog tillbaka det här ärendet från riksdagen.
Jag kan exemplifiera det här med mål. Vi har mål för arbete riktat till barn och ungdomar men däremot inte till äldre. Äldre har specifika behov som inte är desamma som för den lite yngre vuxna befolkningen. Men genom att det inte är uttryckt bland de här elva målen glöms det här arbetet bort. Jag tycker att det borde vara ett tolfte mål. Kommuner och landsting arbetar gentemot de här elva målen.
Ett annat exempel är att det finns ett mål som tar upp alkohol, narkotika och dopningspreparat, men man har inte med lugnande medel och sömnmedel som en riskfaktor. Det har Folkhälsoinstitutet tagit upp. Det kommer också in i regeringens arbete när man ska göra en komplettering, liksom ytterligare en sak.
Det är det här med sunda och säkra miljöer. Buller börjar nu uppmärksammas som en ohälsofaktor som vi har negligerat och bagatelliserat. Man säger: Lite buller får man väl tåla om man vill bo i en storstad. Nej, man ska inte behöva tåla det. Det har negativa hälsoeffekter. Det ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, stress med mera. Det går faktiskt att bli av med bullret. Det kommer en stor forskningsrapport i slutet av året som behandlar de möjligheter som finns att bygga bort bullret till en rimlig kostnad. Här är det en självklarhet att Socialstyrelsen, som redan arbetar med ett program rörande buller, tar fatt i de vetenskapliga fynden. Det pågår alltså mycket.
I år, 2007, är det EU:s år för lika möjligheter. Det är ett år då fokus, strålkastarljuset, ska riktas mot diskriminering i olika former: diskriminering på grund av etnicitet, sexuell läggning och så vidare. Det kommer att ske en rad konferenser, debatter och aktiviteter av olika slag, och där kommer också diskrimineringen av HBT-personer in i bilden. Vi kommer att få höra mycket om detta, och det är regeringen som ligger bakom planerna för hur man ska genomföra det här året på ett bra sätt.
I det här betänkandet tas också tobaksbruket upp. Vi får nog räkna med att i varje betänkande ha ett rejält avsnitt om detta för att tydligt visa att riksdagen tar de här problemen på allvar. Nikotin är ju faktiskt lika vanebildande som morfin, och hade vi fått tobaken på marknaden nu så skulle vi ha narkotikaklassat den. Men den kom i slutet av 1400-talet och har funnits som en sedvana.
Det är viktigt att tobaksarbetet nu inte ramponeras när Folkhälsoinstitutet - det beslöts ju under förra mandatperioden - ska flytta till Östersund. Det talas i kammaren mycket om att Folkhälsoinstitutet ska göra det och det. Ja, jag tror att Folkhälsoinstitutet måste få komma på plats först innan man kan börja ta itu med alla de aktiviteter man har planerat. Men jag tror att det också finns en möjlighet när man har kommit på plats, och det är att man nu kommer att finnas inom ett universitetsområde i en forskningsnära miljö, där man kan ta fatt i beteendevetenskaplig forskning. Jag tror att det är väldigt få i Sverige som inte vet att det är farligt att röka, och ändå röker en hel rad människor, och unga kvinnor och män börjar röka och använda snus. Vi måste lära oss mer om hur vi kan förebygga att man kommer in i det här beteendet.
Frågan om husdjuren togs upp tidigare. Det är ju en positiv skrivning i betänkandet. Jag kan försäkra er att jag som ordförande i Äldreboendedelegationen kommer att ha med husdjursfrågan när det gäller den här möjligheten i äldreboendet.
Klockan drar iväg, fru talman, och jag avslutar här med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.