Fru talman! Positiva tecken i hälsoutveckling men fortsatt oro för unga flickor. Så kan man sammanfatta Socialstyrelsens lägesrapport om folkhälsa 2006 som man lägligt nog har presenterat i dag.
Vår livslängd har ökat. Huvudvärk, ängslan och trötthet har minskat. Ökningen av övervikt har stannat upp och till och med minskat hos kvinnor. Alkoholkonsumtionen ökar inte längre, och det gäller inte minst bland skolungdomar. Den nedåtgående trenden i rökning håller i sig.
På många punkter är det här en glädjande läsning, även om allt i rapporten inte ser lika ljust ut. De unga tjejernas hälsa och de utrikes föddas psykiska hälsa visar att man här måste ta kraftfulla politiska beslut.
I våra välutvecklade länder har vi en förmåga att koncentrera oss på ekonomiskt välstånd som det absolut viktigaste, och vi glömmer egentligen bort det som är allra mest betydelsefullt: hur vi mår, alltså hur vi själva upplever vår hälsa. Vårt land är känt för att ha en god folkhälsa, och vi är ett föregångsland för många andra länder ute i världen. Men exempelvis USA finns inte ens med på den önskelistan, trots att de har en högre bnp än Sverige, ett mått som många av oss tror är det allenarådande för ett land och dess befolknings välmående. Men så enkelt är det nu inte.
Folkhälsoarbetet är ett förebyggande arbete som till för ett par år sedan mest initierades av kvinnor på positioner där man inte hade så mycket makt att förändra det man ville och det man brann för. Men nu kan jag med glädje konstatera att folkhälsan stigit in även i de finaste salongerna.
Vi är relativt överens mellan partierna om att folkhälsa är viktigt, men vi är inte överens om vägen dit. Det finns vattendelande diskussioner, framför allt mellan oss socialdemokrater och Moderaterna, när det gäller om vi ska lagstifta för att vi ska må bättre och för att undvika dödsfall. Det kan man se om man tittar på det lite historiskt.
Skulle vi lagstifta om bilbälte? Hur var det med att införa en lag om cykelhjälmsanvändning, förbud mot rökning inomhus på våra krogar, höga skatter på alkohol som styrmedel och krav på bilbarnstol för våra yngsta? Ja, listan kan nästan göras hur lång som helst, men gemensam nämnare är att man har varit emot.
Alla de här viktiga regeländringarna som vi infört har varit jättebra och har räddat många liv. Det har blivit en självklarhet i vår vardag. Det har blivit så självklart att vi i dag hajar till när vi ser bilder på hur man satt inne och rökte eller när barnen hoppade runt helt obältade i bilen. I dag har alla barn flytväst i båten. Till och med nästan varenda hund man ser ute på sjön har flytväst. Förebyggandemedvetandet i vårt land har verkligen ökat.
Visst har det gått framåt, och det är ett gott tecken på att vi bryr oss. Det finns acceptans för ett aktivt folkhälsoarbete.
Ett av kammarens viktigaste beslut i bemärkelsen att det har sparat mest liv har varit beslutet att man inte längre får röka inne på krogen. Rökning är något av det allra farligaste som vi kan ägna oss åt. Vi har en bra information, och ingen kan nog säga att vi inte vet hur farligt det verkligen är. Däremot behövs det en del starka åtgärder som kanske är mer handfasta, och då vill jag att de riktas framför allt till ungdomar.
I reservation 22 finns det ett förslag om att likställa försäljningen av tobak till ungdomar under 18 år med försäljningen av alkohol. Om man vid försäljning av exempelvis cigaretter inte håller på åldersgränsen ska man fråntas möjligheten att få sälja tobak, precis som kommunerna i dag kan förbjuda en handlare som inte följer åldersbestämmelserna att sälja öl.
Fru talman! Fågelinfluensa är ett ord som får många av oss att känna en väldig olust. Vår oro inför en pandemi är så stor att vi vill säkra alla människors möjlighet och rättighet att ha tillgång till vaccin. Vi ser det som en nationell skyldighet. Produktionen av vaccin i världen är inte alls tillräcklig för att klara behovet vid en eventuell pandemi, så vi vill fortsätta det arbete som vi påbörjade med att hitta en gemensam lösning med våra nordiska grannländer. Det finns bra förutsättningar för en vaccinproduktion i vårt eget land.
Vår nuvarande regering delar helt uppenbart inte alls vår uppfattning, för i budgetpropositionen finns det inte någon som helst viljeinriktning eller ambition alls för att kunna lösa det här. Men vi kanske får höra här i dag hur man har lagt upp det arbetet.
När det gäller de sexualpolitiska frågorna känner jag en oro över att det arbetet nu kommer att sakta ned och kanske rent av stanna upp på en del områden, att man gömmer undan det allra viktigaste som berör oss. Ska man inte i stället lägga in en högre växel och verkligen arbeta med kraft med HBT-frågorna, när vi nu lever på 2000-talet?
Här råder ett kraftigt förtryck av människor, och det tar sig uttryck på olika sätt, alla lika oacceptabla. Hur var det egentligen med alla människors lika värde?
Sexualiteten är en stor och viktig del i varje människas liv. Både ungdomar och vuxna behöver få möjlighet till mer stöd när det gäller de sexualrelaterade problem som kan uppstå. Här har lärarna i skolan en stor och viktig roll, och då måste man få in det här viktiga området i deras utbildning. Alltför många saknar kunskap, undviker ämnet eller hinner inte med just de kapitlen i böckerna.
Jag saknar initiativ på det sexualpolitiska området. Hur har kd tänkt sig att arbeta med detta? Alla människor har rätt till sin egen kropp och sin egen sexualitet. Är det här en viktig och prioriterad fråga för er?
Att sedan arbeta aktivt med frågan hur vi ska göra för att i största möjliga mån hindra människor från att ta sitt eget liv är inte lätt. Den tidigare socialdemokratiska regeringen gav Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet i uppdrag att ta fram ett program för självmordsprevention. Programmet är nu klart, och vi hoppas att det kan sjösättas så fort som möjligt.
Att äga eller umgås med husdjur vet vi har en jättestor påverkan på hur vi mår. Otroligt många har också husdjur i Sverige. Det är en solklar friskfaktor. Vi vet att man tillfrisknar snabbare efter en operation eller en hjärtinfarkt om man har djur. Man mår också allmänt bra av att umgås med djur. Man har någon att gå ut med, någon att bry sig om, någon att känna sig behövd av, någon som alltid lyssnar och är glad. De här sakerna kan man le lite grann åt, men egentligen är det hörnstenar i alla människors liv för att vi ska må bra.
Användandet av djur i samhällets tjänst har varit både samhällsekonomiskt och mänskligt lyckat. Arbetet med att använda husdjur utvecklas successivt överallt i världen, men här kan vi verkligen inte slå oss för bröstet - här ligger Sverige dessvärre inte i framkant. Varför använder vi oss då inte mer av djuren i vården? Det kan man fråga sig.
Att vara på besök på något äldreboende där det finns en katt eller en hund och se de gamlas harmoni när katten kryper upp i knäet eller hunden svansar runt för en stunds kel och mys, eller att träffa barn och ungdomar med autism där de får ett alldeles underbart förhållande till det kravlösa djuret och samtalar på sitt sätt och visar känslor, gör att man blir varm i hela kroppen av glädje.
Vi anser att man nu måste ta ett samlat grepp om det här och med kraft utveckla det arbetet och tillsätta en utredning med uppgift att se över sällskapsdjurens positiva effekter på människan och hur man tar till vara den här kunskapen, som man redan har.
Majoritetens svar på den folkpartistiska motionen är superkort. Det kan knappast bli kortare, om det ska kunna fastna på papperet. Man skriver så här: Utskottet har stor förståelse för de synpunkter som framförs i motionerna om sällskapsdjurs och hästens betydelse för människors rehabilitering och välbefinnande. Något tillkännagivande härom från riksdagens sida är dock inte nödvändigt.
Då blir min fråga till majoriteten: Varför inte det? Svaret visar på stora kunskapsluckor på området, så jag ser fram emot det här svaret.
De ämnen som tas upp i många av dagens motioner har alliansens partier skrivit spaltmeter om under förra mandatperioden, för att inte tala om hur mycket man har sagt under valrörelsen. Då krävde man omedelbar handling. Jag har läst igenom reservationer och kammarprotokoll. Det man då krävde avslår man nu. Vad är det som har hänt? Nu har man chansen att verkligen visa vad man menade.
Jag förstår att pengarna inte kan räcka till allting och till alla olika insatser som behövs direkt, men att minska de sociala och de ekonomiska klyftorna är det mest verkningsfulla medlet vi har för en bättre folkhälsa. Och för oss går faktiskt folkhälsoarbetet och alla människors rätt att må bra före skattesänkningar. Det är helt solklart.
Fru talman! Vi ställer oss bakom alla reservationerna, och jag yrkar bifall till reservation 10 och reservation 19.
I detta anförande instämde Lennart Axelsson, Christer Engelhardt, Jan-Olof Larsson, Marina Pettersson och Per Svedberg (alla s).