Fru talman! Först vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på motionerna.
En god folkhälsa är en nödvändig förutsättning för social och ekonomisk utveckling. Det visar inte minst antalet motioner som behandlas i det här betänkandet, men även tonläget i de olika motionerna, reservationerna och särskilda yttrandena, trots retoriken i dem.
Allmänt sett har hälsoutvecklingen i Sverige varit positiv och bidragit till välfärd och tillväxt. Men det finns också tydliga tecken på ökande sjuklighet och en utbredd ohälsa.
I den lägesrapport som presenterades i går, och som många har kommenterat i dag, kan man utläsa att vissa problem som tidigare identifierats, som till exempel ökningen av övervikt och fetma, har stannat av bland vuxna och möjligen bland barn och att alkoholkonsumtionen bland skolungdomar inte längre ökar. Men oroande och allvarliga är unga flickors alkoholvanor.
Det finns alltså ljuspunkter som antyder att Sverige har goda förutsättningar att vända utvecklingen. Hälsotillståndet är ju, som vi har hört tidigare i dag, också i en internationell jämförelse väldigt gott. Det finns hos allt fler en hög medvetenhet om problemen med ökande övervikt, hjärt-kärlsjukdomar och andra hälsorisker. Dessutom finns ett stort folkrörelsebaserat idrottsliv, skolhälsovård och en närsjukvård som har förutsättningar att nå många medborgare.
Det finns dock ett allvarligt noterande i lägesrapporten från Socialstyrelsen. Trots den positiva trenden noteras ofta en motsatt trend för en liten grupp. Man kan inte tvinga människor att sluta röka. Inte heller kan man tvinga människor att motionera eller att äta en viss sorts mat. Men hälso- och sjukvården kan utnyttja sina breda kontaktytor och använda fungerande behandlingsmetoder, nämligen det motiverande samtalet, beteendeförändringskunskap och strategier för att underhålla en livsstilsförändring.
Den minskade rökningen visar att Sveriges arbete med tobaksprevention, som inkluderar både information och ekonomiska styrmedel samt lagstiftning som begränsar tillgången, har varit framgångsrik. Stödet för rökfria krogar och restauranger vet vi är stort och efterlevs i det närmaste till hundra procent.
Jag var i Rwanda i förra veckan. Det som slog mig där var att man nästan aldrig såg någon som rökte. Vår bild av u-länder - om man nu kan använda det uttrycket - är att man där röker mycket, och de som kommer till våra länder röker mycket. Men i Rwanda såg man sällan någon som rökte. Det finns flera länder som har nått resultat i frågan.
Stödet har ökat efter genomförandet, trots ett mycket brett stöd redan före införandet. Även bland rökarna är stödet utbrett eftersom tobaksdebuten ofta inleds under påverkan av kamrater men också av alkohol - även som en inkörsport till narkotika, haschrökning. Förhoppningen är att förstagångsrökarna ska minska i antal liksom att det så kallade feströkandet som kan leda till dagligt rökande också ska minska.
Fru talman! Varje person har naturligtvis huvudansvaret för sitt eget liv och sin egen hälsa. Men vår livsstil tenderar att bli ett problem inte bara för oss som individer utan för hela samhället. Vi måste ta sikte på att långsiktigt förebygga ohälsa även med hjälp av en effektivare hälso- och sjukvård. Kristdemokraterna anser att den svenska närsjukvården faktiskt spelar en avgörande roll i det förebyggande folkhälsoarbetet. Men närsjukvården måste på ett bättre sätt utnyttja sin professionella kompetens, sin breda kontaktyta mot allmänheten och sin vardagliga närvaro i lokalsamhället. Det finns bra verksamheter, men samverkan är nödvändig utifrån den enskilde människans perspektiv. Det gäller ur ett folkhälsoperspektiv inte minst de äldres hälsa. Den utbredda ensamheten och den psykiska ohälsan hos äldre är ett av många områden som vi vet att regeringen nu uppmärksammar i direktiven.
Fru talman! Till sist vill jag uppmärksamma de alarmerande rapporterna om unga kvinnors ohälsa. De måste tas på stort allvar. Det kräver, vilket också har framkommit i de olika anförandena, att vi tar tag i frågan och skapar en ungdomshälsa värd namnet.
Den ökande mängden självmordsförsök hos unga kvinnor är ytterst allvarlig. Studier under lång tid, nu senast i lägesrapporten, visar på att flera flickor än tidigare vårdas för depression och ångest och att psykiska besvär har blivit betydligt vanligare bland yngre än hos äldre. Oro, ängslan och ångest bland unga tjejer har ökat från 9 procent 1989. Det är bra att ha tittat långsiktigt bakåt för att se hur detta har förändrats. 1989 var det 9 procent, och 2005 är det 30 procent.
Ökad alkoholkonsumtion, fler fall av veneriska sjukdomar, ökat antal aborter, ökad självmordsrisk, ökat våld mot tjejer, det vill säga våldtäkter och hedersrelaterat våld, Internetvärldens risker och höga krav på tjejer gör att många i dag utsätts för en hög risk för ohälsa. Den senaste tidens ökade antal förtidspensioneringar bland unga kvinnor kan också vara en barometer på att unga tjejers hälsa är i fara och att kraftfulla motåtgärder från samhället nu krävs.
Vi politiker måste ta vårt ansvar och säkra att vårdkedjan verkligen fungerar och att unga flickor och kvinnor får snabb hjälp när de mår dåligt. Ofta, alltför ofta, bollas de runt i systemet, vilket är orimligt för så unga människor.