Fru talman! En god hälsa är grunden för vårt välstånd. Målet för folkhälsan är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. För att nå detta har man identifierat elva målområden.
De statliga insatserna på folkhälsoområdet är fördelade mellan departementen i Regeringskansliet och flera olika myndigheter. Myndigheterna har centrala uppgifter genom att vara kunskapscentrum, genom nationell uppföljning och utvärdering av insatser samt genom tillsyn och epidemiologisk bevakning. Regeringen ger också bidrag till och samverkar med en mängd olika organisationer för förebyggande insatser på olika områden. Sammanlagt satsar regeringen 892 miljoner för att förbättra folkhälsan.
Med detta kan vi konstatera att vi har kunskap och resurser för att förbättra folkhälsan.
Hur ser då hälsan ut i landet? Här kan vi konstatera att medellivslängden har ökat med ungefär sex år mellan 1970 och 2005, vilket är mycket positivt. Men vi kan också se tecken på en sämre hälsoutveckling, och dessa tecken måste tas på allvar.
Vi kan se mycket oroande tecken på att den psykiska ohälsan ökar. Antalet självmord bland barn och ungdomar är skrämmande. Fetma hos barn och ungdomar ökar. Alkoholkonsumtionen har förvisso avstannat men på en alltför hög nivå, till största delen beroende på den utbredda langning som försiggår i hela landet. Klamydiafallen ökar lavinartat.
Fru talman! Det finns många områden där stödet brister och där vi kan göra mer. Frågan är dock om detta kan åstadkommas ur ett myndighetsperspektiv. Vårt uppdrag är visserligen att motverka orsakerna till ohälsa och att stärka faktorer som främjar god hälsa. Jag tror dock inte att man uppnår detta genom stora massmediala kampanjer och påkostade annonser utan genom en offensiv hälsopolitik där varje människa ges möjlighet att själv ta ett större ansvar för sin hälsa, där resurserna satsas på att bygga hälsofrämjande samhällsstrukturer och där hälso- och sjukvårdens uppdrag förtydligas.
Ett folk kan aldrig vara hälsosamt. Folkhälsa är därför varken mer eller mindre än summan av individernas hälsa.
Ett viktigt område där det saknas tillräckliga kunskaper är varför barn och ungdomar mår allt sämre. Här behövs kunskap och forskning för att föräldrar och personer som arbetar med barn och ungdomar ska kunna ge rätt stöd för en trygg och harmonisk uppväxt.
När ett barn eller en ung människa tar sitt liv eller någon annans liv är det ett katastrofalt misslyckande från samhällets sida. Ropen på hjälp har inte nått fram eller inte tillgodosetts på det sätt de borde, och föräldrar och anhöriga får ta de förfärliga konsekvenserna.
Med de 500 miljoner som nu satsas på psykiatrin ska resurserna användas till att möta dessa rop på hjälp. Varje enhet ska vara skyldig att ta emot patienten om inläggning behövs, alternativt se till att patienten får plats på en annan klinik. Ingen ska bli avvisad.
Fetma bland barn och ungdomar är ett stort och ökande problem. Till stor del beror det på att barn rör sig betydligt mindre än tidigare, äter fel mat och dricker alldeles för mycket söt läsk. Konsekvenserna av detta har vi bara sett början på. Till exempel blir diabetes vanligare bland unga och till och med bland barn. Hjärt-kärlsjukdomar, den enskilt största dödsorsaken bland den vuxna befolkningen, lär komma som en ytterligare konsekvens i vuxen ålder.
Vi föräldrar har här ett stort ansvar. Till att börja med kör vi barnen överallt i stället för att de cyklar när det är möjligt. Dessutom tillåter vi att barnen äter fel mat och dricker söt läsk.
Många barn tillbringar den största delen av sin vakna tid på förskolan, men förskollärarna har inte en enda timme i sin utbildning om kost och aktivitet. Jag vet inte hur man har resonerat, men det verkar som om man tror att denna kunskap skulle ligga i generna hos varje förskollärare. Jag tycker att detta borde vara en självklar del i varje förskollärares utbildning.
Men även skolan har ett stort ansvar genom att den inte prioriterar fysisk aktivitet. Därför behövs mer idrott på schemat under hela skoltiden, inte bara i låg- och mellanstadiet. Det finns goda exempel på skolor som har sett problemet och där eldsjälar driver projekt i hälsans och aktivitetens tecken. Det är bra. Man kan lära av varandra.
Alkoholkonsumtionen ökar i dag inte längre, men det är alarmerande när man hör hur barn i tolvårsåldern bara genom att ringa ett samtal på mobilen kan få tag i alkohol, dessutom hemkört till vilken adress som helst. Detta är en cynisk handel med barns hälsa utan tanke på konsekvenserna.
Vi måste ge polisen redskap och förutsättningar att ingripa och lagföra langarna för att få bort denna hantering och därmed möjligheten för våra ungdomar att få tag på alkohol. Vi måste ta ett krafttag för att stoppa langningen och stödja de frivilligorganisationer som genom upplysning och utbildning i skolorna försöker att få ungdomarna att låta bli att dricka.
Vi måste få föräldrarna att förstå att de gör sina barn en stor otjänst genom att låta barnen dricka i hemmet eller köpa ut åt sina barn i tron att de inte ska dricka hembränt eller något annat som skulle vara farligare än systemsprit.
All form av alkohol är skadlig för barn. Den sprit föräldrarna köper ut blir bara extratilldelning. Det finns vetenskapliga bevis för att ju längre man skjuter upp alkoholdebuten, desto lägre blir sannolikheten för ett alkoholberoende i vuxen ålder.
Så kommer jag till frågan om hiv/aids. Den hiv/aids-kampanj som fördes för ett antal år sedan på olika nivåer fick som resultat att spridningen av hiv/aids i Sverige har kunnat hållas nere på en i internationellt perspektiv låg nivå.
Nu verkar det som att ungdomarna tror att det inte är så farligt längre när det finns fungerande bromsmediciner. Då bryr de sig inte om att använda kondom i samma utsträckning som tidigare.
Det är inte nog med att de då riskerar att smittas av hiv, en livslång obotbar sjukdom med stora konsekvenser för ens närmaste omgivning. Dessutom ser vi att klamydiafallen ökar. Det är en lömsk sjukdom som inte ger några omedelbara symtom men som i längden ger sterilitet. Här måste återigen sättas in åtgärder.
Fru talman! Dessa punkter som jag nu har tagit upp är några av de viktigaste punkterna vi bör ägna oss åt att förbättra de kommande åren. Många av de motioner som har väckts under motionsperioden rör delmål 8, det vill säga trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa.
Alliansen vill satsa resurserna så att de kommer alla till lika del. Som jag sade tidigare ska vi föra en offensiv hälsopolitik där hälso- och sjukvårdens uppdrag förtydligas och där ingen särbehandlas positivt eller negativt.
Jag yrkar därför avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Slutligen vill jag säga: Vi ska stödja hälsoarbetet, men inte ersätta individens ansvar för att främja sin egen hälsa. Det bästa man kan spara tills man blir gammal är sig själv.
(Applåder)