Herr talman! Jag vill bara göra några kommenta-
rer. Jag hoppas att vi är överens om att jakten är ett
sätt att nyttja en biologisk resurs - en biologisk mång-
fald. Hur jakten kan bedrivas beror naturligtvis på hur
den biologiska resursen, dvs. de arter som man vill
jaga, utvecklas.
Är vi överens om det måste vi också vara överens
om att förekomsten av dessa arter förändras över
tiden. Det borde också innebära att jakten, och fram-
för allt vilka arter som jagas, bör förändras över tiden.
När det gäller de arter jag tog upp handlar det inte
om fluktuationer över åren, utan det handlar om ett
stort jobb där man har tittat på antalet under 20 år.
Man kan se en klar trend. För enkelbeckasinen är
trenden densamma i många andra länder. Enkelbeck-
asinen är en av de arter som EU har tagit upp bland de
som speciellt måste bevakas. Det är ju litet pinsamt i
de sammanhangen att just Sverige skall jaga den här
arten.
Jag har blivit litet förvånad över jägarnas ibland
litet fastlåsta positioner när det gäller att vilja diskute-
ra att det sker förändringar. Om en art minskar måste
vi naturligtvis periodvis minska jakten. Det skäl som
man har anfört för att man skall ha kvar sommarjakten
på morkulla var just att inget skottillfälle får gå förlo-
rat. Jag hoppas att det är en åsikt som Michael Hag-
berg inte delar.
Jag skulle också vilja fråga om Michael Hagberg
menar att vi bör ha en jakt som baserar sig på inven-
teringar av de arter som skall jagas och att vi utifrån
de inventeringarna talar om hur många som får skju-
tas. I så fall skulle vi kunna få en ekologiskt hållbar
jakt.
Jag hälsar också med viss tillfredsställelse det Mi-
chael Hagberg anförde om småviltsjakten. Jag hoppas
att det kan ske en förändring där.
Jag får återkomma till skarven senare.