Herr talman! Det här betänkandet baseras bl.a. på
en del motioner från Miljöpartiet. Jag tänker kort
uppehålla mig vid en del av de reservationer vi har
och också en del av det som står i vårt särskilda ytt-
rande. Vi är medvetna om att många av dessa frågor
beslutas av regeringen, men samtidigt måste det stå
riksdagen fritt att agera. Konstitutionellt är det natur-
ligtvis möjligt.
Vi har tagit upp två fågelarter som är mycket
trängda i dag som exempel på områden där jaktpoliti-
ken behöver förändras. Det gäller här enkelbeckasin
och tjäder.
Enkelbeckasinen är en art som minskar mycket
kraftigt. Vi kan se att 75 % har försvunnit sedan mit-
ten av 1970-talet. Skälen till detta kan vara många. Ett
kan vara att den biotop som enkelbeckasinen behöver,
sumpskog, är en av de biotoper som har försvunnit i
störst utsträckning. Närmare bestämt har 350 000
hektar försvunnit de senaste 20 åren. Detta har inte
kompenserats på något vis och kommer inte heller att
kompenseras i framtiden. I och för sig räknar Natur-
vårdsverket med att ungefär 4 200 hektar våtmark
kommer att skapas på åkermark. Men dels blir den
biotopen en annan än den som enkelbeckasinen ibland
vill ha, dels kommer den på intet sätt att kompensera
det stora bortfall som varit.
Enkelbeckasinen är en mycket liten fågel som vä-
ger ungefär 100 gram. Jakttiden under hösten är gene-
rös. Enkelbeckasinen kan förväxlas med dubbelbeck-
asin, som är en mycket sällsynt fågel. Den finns i
hotkategori 4, hänsynskrävande. Av den arten finns
det bara 2 000 individer av i Sverige, och den är
mycket svår att vid jakt skilja från enkelbeckasin. Det
är dessutom mycket svårt att avgöra vilken art det är
när jägaren har den skjuten i handen. Vi menar att det
med tanke på utvecklingen för enkelbeckasinen med
en brant minskning av populationen helt enkelt inte
finns någon ränta att ta ut. Förutsättningen för att det
skall finnas är att antalet föräldradjur är konstant från
vår till vår, och så är det inte med enkelbeckasinen.
På samma sätt förhåller det sig med tjädern. I vis-
sa områden har 80 % av populationen försvunnit de
senaste 20 åren. Även här finns en mängd olika orsa-
ker. Tjädern är för det första mycket kräsen i val av
biotop. En hona vill ha ganska öppen mark med stor
tillgång till insekter, den vill ha våtmark vissa tider
samt varierad skog. I det moderna skogsbruket håller
den varierade skogen på att försvinna. För det andra
är jakttiden mycket generös även för tjäder.
Vi menar att det finns all anledning att se över
varför populationen går så starkt tillbaka och sedan
fundera på hur vi skall göra för att kunna behålla
tjädern i de svenska markerna. Innan vi vet skälen till
att den försvinner och vilka åtgärder som måste vid-
tas, finns det all anledning att strypa jakten under den
tiden. Ekologisk långsiktig hållbarhet måste vara
vägledande för jakten, och vi menar att det inte är så i
dag.
Jag är också mycket förvånad över att det i Sveri-
ge fortfarande jagas arter som är uppförda på Artda-
tabankens hotlista. Det innebär att ingenting händer
när en art blir uppförd där, vilket det borde göra.
Såväl tjäder som sädgås och stjärtand jagas trots att
de är hotade arter i Sverige. Vi menar att det borde
finnas en koppling här: Är arten hotad skall den inte
jagas. Man kan dessutom ifrågasätta om jakt över
huvud taget skall bedrivas på många av de fågelarter
som jagas i dag. Som jag sade tidigare finns det andra
arter med en brant nedgång i populationen som vi
fortfarande jagar.
Vi har också i flera sammanhang framfört mycket
kritiska synpunkter på jakt under häckningstid. Vi
menar att det borde vara självklart att det inte skall
jagas i våra svenska marker under den reproduktiva
tiden, vår och sommar, när det finns mycket smått i
markerna. Jag har förstått att denna uppfattning delas
både av personer som inte jagar och av många jägare.
De menar att jakt under häckningstid är något av en
skamfläck för Sverige, och de skäms litet över att det
förekommer. Det ger också jakten ett kanske oförtjänt
dåligt rykte. Jag är förvånad över att inte jägarorgani-
sationerna står i första ledet och försöker få bort detta
för att ge jakten ett gott namn.
I en reservation tar vi också upp det faktum att
jakt med hagel i fågelflockar orsakar mycket lidande.
I Danmark har undersökningar gjorts som visar att en
stor del av de gäss som dödas har gamla hagel i sig.
Detta är helt oacceptabelt.
I en reservation har vi tagit upp småviltsjakten i
fjällen som enligt vår mening inte är ekologiskt håll-
bar och acceptabel med den utformning den har i dag.
Vi kan se att jakttrycket i vissa områden är betydligt
högre än vad populationen tål. Vi kan också se att
jakten inte är anpassad till att det finns flera som vill
dela på t.ex. ripan som byte. Jaktfalk och kungsörn är
faktiskt beroende av ripa under vintern. Tas det för
mycket under jakten på hösten klarar sig inte jaktfal-
ken och kungsörnen i fjällen under vintern.
Vi har lagt fram en motion med mycket konkreta
förslag till hur småviltsjakten skulle kunna göras
ekologiskt riktig. Förslagen har uppskattats mycket av
många forskare som sysslar med ekologi och är
mycket insatta i frågorna. De har också uppskattats
mycket av många ornitologer och från jägarhåll.
Framför allt lokala jägare känner att den småviltsjakt
som finns i dag gör det omöjligt att bedriva jakt för
dem som känner ett litet större ansvar för viltet efter-
som de bor där. De avstår för att det skall finnas några
ripor kvar i framtiden.
Vi har också ett långt särskilt yttrande där vi bl.a.
tar upp skyddsjakt på säl. Om det har jag haft en in-
terpellationsdebatt med jordbruksministern och till
min stora glädje fått svaret att skyddsjakt på säl inte
är aktuell längre. Den försöksjakt som genomfördes
förra sommaren visade sig inte vara speciellt säker. 34
skott avlossades mot 27 sälar. Man tror att man döda-
de 16, men man hittade bara 6. Det innebär att den
här jakten kan orsaka mycket lidande, så jag är glad
att den nu har upphört.
I det särskilda yttrandet har vi också tagit upp tan-
ken på ett förbud mot grytjakt. Det är en jaktform som
egentligen är ganska onödig i Sverige. De djur vi har
som går i gryt, grävling och räv, är ganska lätta att
jaga utanför gryt - ja, jag vill påstå att de är mycket
lättare att jaga utanför. Grävlingen är ett djur med
mycket regelbundna vanor och är lätt att fånga i en
fälla. Jag har personlig erfarenhet av det, eftersom jag
under mina studier i zoologi forskade på det djuret.
Om man nu måste jaga ett djur vars stapelföda är
daggmask, skulle det alltså vara möjligt att bedriva
jakt på grävling utan att för den skull köra ned hundar
i gryt.
Dessutom är det få människor i dag som med
berått mod bedriver grytjakt, eftersom det är otäckt
för hundarna. Det gör möjligtvis de som har tysk
jaktterrier men inga andra. Ofta anförs att grytjakt
innebär en möjlighet att komma åt sjuka djur, men så
ser inte verkligheten ut. Det finns oerhört få som
skulle vilja köra ned sina hundar där man vet att det
finns t.ex. skabb. Man vill undvika skabb på en hund
till varje pris. Då försöker man hellre se till att jakten
bedrivs på annat sätt.
I en motion har vi tagit upp att vi vill ha ett förbud
mot blyhagel. Situationen i dag är litet märklig. Vi
kan konstatera att bly biackumuleras och är giftigt,
och i många olika sammanhang försöker vi få bort
bly, t.ex. i bensin. Vi vet att det skadar nervsystemet,
påverkar blodbildningen, ger njurskador och orsakar
skador på foster. Ändå sprids det fortfarande en massa
bly via jakten. Det sprids ungefär 100 ton bly i sam-
band med jakt och en stor mängd i samband med
lerduveskytte. Detta är oacceptabelt. Vi måste komma
ifrån bly i hagel för att minska belastningen på natu-
ren.
I Kemikalieinspektionens rapport Begränsnings-
uppdraget var just bly en av de metaller man vill
komma ifrån, och man föreslog faktiskt ett förbud mot
blyhagel och blyhagelpatroner från den 1 januari
1996. Det har inte blivit något av detta, men nu har
det första steget tagits. Från den 1 juli 1998 träder ett
förbud mot hagel vid jakt på gäss och änder i kraft.
Det är ett första steg som känns bra. Jag hoppas att
det är ett steg på vägen mot ett förbud mot blyhagel
över lag, även om jag vet att det finns vissa invänd-
ningar från jägare, som menar att det är tekniskt be-
svärligt.
Miljöpartiet står naturligtvis bakom sina reserva-
tioner till det här betänkandet, men för tids vinnande
vill jag yrka bifall till reservation 2 och 4.