Fru talman! Ja, jag hoppas att det då blir ett svar på min fråga om hur Hans Rothenberg ser på det fiskeavtal som EU har tecknat med Marocko. Det är en icke demokratisk stat som ockuperar Västsahara, och det är ett fiskeavtal som är oerhört kritiserat.
Vi kan också ta upp den här dubbelheten. EU har faktiskt en kluven tunga när det gäller handelspolitiken. Nu kommer jag in på parakvat, bekämpningsmedlet. Vi vet att det är förbjudet i Sverige och numera även i EU. Däremot tycker vi att det är helt okej att vi exporterar det till Sydamerika inom ramen för någon form av frihandel. Då undrar jag: Hur rimmar det egentligen med ILO:s krav om drägliga arbetsvillkor för arbetarna och med FN:s millenniemål som tar upp frågor om hälsa, bland annat, och fattigdomsbekämpning?
Borde det inte vara på sin plats att Sverige också driver den här frågan hårt och intensivt, så att vi lever upp till de krav som FN ställer och som vi har ställt oss bakom? Dessutom undrar jag: Hur trovärdiga blir vi när vi pratar handelspolitik när vi beter oss precis tvärtemot när det kommer till praktisk politik jämfört med det vi säger vid högtidliga tillfällen?
Man måste gå från ord till handling om man ska vara trovärdig i politiken. Det gäller även handelsavtal. Det gäller även handelsavtal med Marocko eller, i det här fallet, sådana som handlar om parakvat. Det finns en hel rad olika handelsavtal som i dag diskuteras med framför allt de fattiga länderna, som inte har någonting att sätta emot. Sverige måste vara väldigt tydligt inom EU och ställa krav på att det sker på ett rättvist sätt.