Fru talman! Det har varit några liknelser och aforismer här tidigare om att man springer fort och blir uppmanad att springa. Man kan lätt falla in i att hitta nya sådana parafraser. Jag tycker dock att det finns anledning att titta på hur verkligheten ser ut och har sett ut.
Vi kan titta tillbaka på de senaste fyra fem åren. Alliansregeringen har fått ett utrikesdepartement i balans. Det har varit ett utrikesdepartement som gick med kraftig förlust. Där har man gjort oerhörda insatser.
Den rödgröna oppositionen, med understöd från andra kulörer, beslöt dessutom att skära ned ytterligare 300 miljoner kronor på Regeringskansliet. Det handlar om 135 miljoner kronor som landar på UD. Det är inte så konstigt, för det är det i särklass största departementet.
Då är det inte konstigt att det också går ut över exporten. Den som tror att det går att klara sig undan ambassadnedläggningarna om man samtidigt tar bort en så stor andel av UD:s och Regeringskansliets budget tror nog ganska fel.
Jag skulle i detta sammanhang också vilja lyfta in hur oppositionen vårdslöst kan kasta sig med olika beslut och olika summor. Häromveckan beslöt riksdagen med oppositionen i majoritet att dröja med genomförandet av datalagringsdirektivet. Det innebär böter på hundratals miljoner kronor.
Det visar sammantaget att oppositionen gärna har spenderbyxorna på och vill ställa regeringen till svars. Samtidigt är det intressant att notera att av de borgerliga motionerna är det givetvis en kostnadsdrivande motion som man yrkar bifall till.