Herr talman! Jag måste upprepa vad jag tidigare
sagt. Möjligen kan man säga att det som nu sker bor-
de ha skett för länge sedan, så att vi omedelbart hade
vetat exakt vilka åtgärder som borde sättas in, vilka
omfördelningar eller nytillskott som borde komma till
stånd för att kvinnorna och kvinnohistorien skall få
den plats som det tidigare inte funnits möjligheter att
inta.
Nu befinner vi oss i det läget att vi som en följd av
den kulturproposition som antogs av riksdagen strax
före jul lagt ut ett antal uppdrag på centrala museer
och centrala myndigheter. Vi har även tagit med den
kvinnohistoriska aspekten när det gäller fördelningen
av stödenheter till de regionala museerna. Dessutom
har ett nationellt uppdrag getts till Arbetets museum,
som i praktiken i betydande grad har kommit att fun-
gera som ett kvinnohistoriskt museum. Jag vill avvak-
ta en del för att se vad detta kan ge innan jag är be-
redd att komma med förslag som vi sedan eventuellt
kan fatta beslut om.
Återigen: Jag tycker inte heller att konstlade kon-
flikter skall skapas, om det så småningom skulle visa
sig vara framkomligt och lämpligt att skapa ett kvin-
nohistoriskt museum som enbart sysslar med vad som
här har nämnts. Jag tycker att det vore fel att se mot-
sättningar i stället för att se möjligheter till utveckling,
samarbete och ny kunskap.