Herr talman! Kulturministern och jag är överens
om att könsperspektivet måste integreras på alla mu-
seer. Vi är också överens om att klass och kön inte
skall ställas mot varandra. Det är väldigt bra att kul-
turministern säger det.
Skillnaden är att jag redan nu skulle vilja ställa
särskilda resurser till förfogande på museiområdet för
att klara ut det här.
Om vi går tillbaka till målen på museiområdet fin-
ner vi att det att det sägs att museerna tillsammans
skall utveckla och förmedla kunskaper om och upple-
velser av kulturarvet samt härigenom ge ett perspektiv
på samhällsutvecklingen. Jag skulle som exempel
vilja tala om hur man har gjort på utbildningsområdet.
Häromveckan läste jag Utbildningsdepartementets
proposition 1996/97:141 Högskolans ledning, läran-
de och organisation. Där tycker jag att man på ett
konstruktivt sätt tar tag i jämställdheten och sam-
hällsutvecklingen. Det står så här: "Samtliga universi-
tetet och vissa statliga och enskilda högskolor skall
ges mål avseende könsfördelningen bland nyrekryte-
rade professorer."
Vidare sägs det att medel skall reserveras inom lä-
rosätets anslag för forskning och forskarutbilding. De
här medlen bör enbart användas för kostnader för
ytterligare nyanställningar av professorer av under-
ordnat kön.
På liknande sätt skulle man kunna göra på mu-
seiområdet, ja, för den delen inom hela kultursektorn.
Jag tror att man inom kultursektorn behöver en sådan
här särskild satsning. Ett kvinnohistoriskt museum
skulle, precis som ministern tidigare har sagt, kunna
bli vad Operan eller Dramaten är för den sceniska
konsten i landet. Jag ser alltså ett kvinnohistoriskt
museum i det perspektivet. Det blir en motor för att
sedan integrera det här i verksamheten på landets
övriga museer.
Ett museum är ju en plats där historien skall tolkas
och gestaltas. Det har också blivit alltmer uppenbart
att museerna varit en spegel av historien; detta sett
med mansögon. Det är vi också överens om. Men i
fråga om forskningen ser man i ökad utsträckning en
skillnad mellan mäns och kvinnors situation. Inom
den historiska forskningen kallas kvinnors historia för
den glömda eller den osynliga historien. Inom forsk-
ningen har man nu börjat intensifiera detta arbete och
det är en ständig utveckling.
Vad tänker ministern göra för att även på våra mu-
seer intensifiera kunskapen om kvinnoforskning?
Kulturarvet måste ju också speglas på ett rättvist sätt
på våra museer.