Herr talman! Sverige skall bli världsbäst som in-
dustrination, har vi hört näringsministern säga i mor-
gonens nyhetssändningar. Javisst, Björn Rosengren,
det låter bra, t.o.m. väldigt bra. Men vi har hört det
förr, och det börjar låta som ett mantra som upprepas
och upprepas.
I onsdagens allmänpolitiska debatt påpekades att
det inte är prat som behövs - det har vi haft nog av.
Det är inte prat som gör att företag och koncerner
väljer att stanna kvar i Sverige när man ställs i en
valsituation. Det behövs mer än prat för att en fjärde-
del av våra nya civilingenjörer skall stanna hemma i
Sverige och medverka till att Sverige blir världsbäst
som industrination i stället för att ta med sin entusi-
asm, sitt kunnande och sin vilja och flytta utomlands.
Nej, nu är det är handling som behövs för att vända
en utveckling, och jag och vi kristdemokrater väntar
och spanar ivrigt efter tecken på just handling.
I dag diskuterar vi regionalpolitik. Och det finns
goda argument för en aktiv regionalpolitik. Våra mål,
som riksdag och regering gång på gång har lagt fast,
att alla människor skall ha någorlunda likvärdiga
villkor och ha rätt att bosätta sig och möjlighet att
försörja sig var de själva vill i vårt långa land, ja,
dessa grundläggande mål för regionalpolitiken ställer
vi kristdemokrater upp på.
Inom den s.k. stora regionalpolitiken räknas in de
stora investeringarna i förbättringar och nybyggnation
av vägar, järnvägar och flygplatser och de mångfiliga
s.k. IT-huvudvägarna. Hit hör satsningarna på univer-
sitet och högskolor, och hit hör kunskapslyftet m.m.
När vi talar om resurserna rör det sig i den stora regi-
onalpolitiken om ca 100 miljarder.
Dagarna före jul beslutade vi här i kammaren om
1999 års resurser att satsas i den lilla regionalpoliti-
ken, och då är det storleksordningen knappt
2 miljarder som gäller, med och under ett nätverk av
regler och med geografisk styrning i permanenta och i
tillfälliga stödområden m.m. Till den lilla regionalpo-
litiken hör de medel som vi "köper tillbaka" från EU
genom projektverksamheten inom ramen för struktur-
fonderna och målområdena. Vi har också de s.k. ge-
menskapsinitiativen. I april förra året hade vi projekt
beslutade på tillsammans 26 miljarder, varav EU
bidrog med 8 miljarder.
Till detta kommer inom den lilla regionalpolitiken
förra årets beslut om de regionala tillväxtavtalen. I
varje län i vårt land gnuggas nu geniknölarna i det
regionala partnerskapet för att utforma sin landsdels
syn på och möjligheter till hur man bäst skall ta till
vara och effektivisera de medel man identifierat som
det regionala tillväxtkapitalet.
Vid Landsbygdsriksdagen i Linköping lovade
statsministern att en utredning skulle se över hur
denna rörelses ca 4 000 lokala aktivitetsgrupper
skulle få möjlighet att förverkliga sin slogan Hela
Sverige skall leva.
Herr talman! Jag har med denna lilla historie-
skrivning om dagsläget velat teckna bilden av hur
nödvändigt det är att de utredningar kommer i gång
som beställts av riksdagen och lovats av regeringen.
Det är faktiskt angeläget att det händer något och att
pratandets tid är över. Nu har det ryktats om att di-
rektiven för den här utredningen skulle finnas. Det
sades före jul här i kammaren att de var på delning,
men än har vi inget sett eller hört. Inte heller har
utredningen tillsatts med de personer som skall göra
jobbet.
Nu vill jag fråga näringsministern: Hur är det?
Händer det något? Kan vi i dag få veta något om när
och hur det kommer att hända något?
Jag ser fram emot att ta del av direktiven. Inte
minst är det ytterligt angeläget att vi nu får en ge-
nomlysning av konsekvenserna av hur EG-fonderna
har påverkat den nationella regionalpolitiken och hur
den annorlunda bidragskulturen, detta att köpa pengar
med krav på medfinansiering, har påverkat vår natio-
nella regionalpolitik.
Det är också angeläget att vi får en ny och ordent-
lig genomlysning av stödområdessystemen. I mitt
tycke har vi ett förvirrat system, där man först har det
nationella och sedan ovanpå det lägger EG-systemet.
Hur skall det här se ut i framtiden? Vi skall också
komma ihåg att det nu jobbas med EU:s nya system,
som kommer att beslutas någon gång i mars/april. Jag
ser risken för att det här rafsas ihop snabbt, och så får
vi någonting som inte är genomtänkt. Det sade jag
också i kammaren före jul. Jag väntar på ett svar
under debattens gång.
Jag vill sluta med att slå fast att vår nationella
målsättning inte är så enkel att leva upp till. Det vet
vi. Men den är därför inte mindre viktig. En för mig
oerhört viktig fråga, som för många kanske tycks vara
en liten detalj, är hur vi uttrycker oss i debatter och
samtal. Alltför ofta hör vi uttrycket "i det här landet"
i stället för "i vårt land". Det första uttrycket skapar
enligt min mening en attityd av att stå vid sidan om
och iaktta och undra vad de egentligen håller på med.
Det andra uttrycket, "i vårt land", som jag hellre vill
använda och försöker använda så mycket som möjligt
i sådana här samtal, ger en känsla av delaktighet, att
vara med, att ha ansvar för och en vilja att positivt
medverka till att vårt land blir bättre på alla sätt, att
det skall bli världsbäst att leva och bo i och världsbäst
som industrination.