Herr talman! Regionalpolitiken är temat för da-
gens allmänpolitiska debatt.
Jag skulle kunna begränsa mig till att uppehålla
mig vid problemen i Västernorrlands län och redogö-
ra för avfolkningen, kommunernas nedkörda ekono-
mi, företagsvarsel och företagsnedläggningar.
Jag skulle kunna tala länge om arbetslösheten i
länet på närmare 14 %, som plågar och pinar.
Jag skulle kunna tala om investeringar i
biobränsleanläggningar i Sundsvall och Härnösand
som omfattar 1 miljard och innebär en rad nya ar-
betstillfällen, men som förhindras på grund av en
felaktigt utformad energi- och miljöbeskattning.
Jag skulle kunna tala om behovet att rusta upp
Sandöbron över Ångermanälven. Arbetsplanen är klar
för upphandling, men regeringen väljer att inte ge de
pengar som behövs för att reparera bron och ge ar-
betslösa byggjobbare arbete.
Jag kan beskriva den oro som man känner i Sol-
lefteå inför hotet att kanske förlora den militära garni-
sonen. Det skulle ödelägga staden. Sjukhuset försvin-
ner och detaljhandeln skulle rasa samman.
Men låt oss tala mera principiellt om regionalpo-
litiken.
Näringsministern hade i går sammankallat till ett
krismöte med anledning av utflyttningen av svenska
företag. Detta är resultatet av en fullständigt felaktigt
förd närings- och ekonomisk politik i Sverige under
många år. Hur skall vi kunna få en bra regional ut-
veckling i Sverige, när det som skall regionaliseras
väljer att flytta utomlands?
Den socialdemokratiska regeringen bedriver i dag
ingen fungerande regionalpolitik. Det syns i befolk-
ningsutvecklingen och i arbetslöshetsstatistiken för de
fyra nordligaste länen. Näringslivet varnade för ut-
vecklingen senast för ett par år sedan och föreslog en
rad åtgärder. Men de förhånades av framstående soci-
aldemokrater.
När de stora svenska företagen, som sedan decen-
nier byggt upp en egen omfattande verksamhet och en
mängd underleverantörsföretag i Sverige, flyttar, får
det allvarliga effekter. Vi ser att varslen ökar, inte
bara av konjunkturella orsaker, utan på grund av att
marknader försvinner när de stora företagen flyttar ut.
Den socialdemokratiska regeringen har åstad-
kommit stora - icke reparerbara - skador, som får
konsekvenser för den regionala utvecklingen.
Herr talman! Låt mig ange ytterligare några saker
som försvagar den regionala utvecklingen.
Svensk rederinäring krymper i takt med att svens-
ka fartyg flaggas ut. På det sättet försvinner också alla
de serviceföretag med många anställda som är en
viktig del av rederinäringen.
Svenska åkerier kan inte längre, med de svenska
reglerna vad gäller skatter och arbetsrättslagstiftning,
klara konkurrensen med sina åkerikolleger nere i
Europa. Vi har redan sett några svenska åkerier som
flyttat ut, och detta är bara början.
En felaktig näringspolitik har allvarligt försämrat
det svenska näringslivets expansion i Sverige och
därmed gjort det omöjligt att regionalisera verksam-
heter. Det finns med andra ord i dag inte någonting
att regionalisera.
Speciellt de unga söker sig aktivt till de regioner -
i Sverige eller utomlands - där de kan skapa sig en
lyckosam framtid. En undersökning i Sundsvall visar
att närmare 80 % av gymnasieeleverna vill söka jobb
utomlands. Hur skall det då gå för Norrland och Sve-
rige? Begåvade, välutbildade ungdomar söker sig
utomlands, bl.a. på grund av de diskriminerande
skatter som vi tillämpar i Sverige. Idéerna och ung-
domarna lämnar landet, i stället för att det skulle
kunna vara de som utvecklar idéerna runtom i vårt
land.
Hur skall man kunna utveckla företagsklimatet i
en kommun, om kommunen själv vill bedriva verk-
samhet som med fördel skulle kunna överlåtas på det
lokala näringslivet? Hur många företagare i en Norr-
landskommun har inte konkurrerats ut eller beskurits
på en lönsam marknad av de kommunalpolitiska
ambitionerna att driva i egenregi och ha egna kom-
munala bolag?
Jag har konstaterat att de socialistiska kommuner-
na i Norrlandslänen gärna motsätter sig att sätta äld-
revård, skola och barnomsorg på entreprenad. Jag har
konstaterat att samma kommuner bedriver en egenre-
giverksamhet, som omfattar hotell, stugbyar, kaféer,
bagerier, bilvårdsinrättningar, restauranger och egen
transportverksamhet. Ja, t.o.m. fotvården är kommu-
naliserad. Kommunerna har egna snickare, målare,
murare och rörmokare. Kommunerna har egen mat-
produktion, trots att privata restauranger i respektive
kommun har kapacitet att klara detta. Listan skulle
kunna göras ännu längre.
Hur skall en kommun med en sådan inställning
kunna förvänta sig att det skall utvecklas en företa-
garkultur i kommunen? Det vore värdefullt att få
näringsministerns kommentarer. Han kan inte vara
främmande för detta, eftersom han bor i ett av de län
där detta är särskilt väl utvecklat.
Den regionala politiken måste förändras i grun-
den. Vi måste ställa betydligt hårdare krav på att de
kommuner som efterlyser regionala insatser drar ned
på sina egenregiverksamheter.
Herr talman! Det går inte att vara så passiv som
det nya Näringsdepartementet. Det enda som händer
är att man tillsätter en lång rad utredningar. Under
tiden förstärks de negativa utvecklingstendenserna.
Avfolkningen i Norrlandslänen fortsätter.
Det finns trots allt en lång rad saker att göra.
Vi måste satsa mera på infrastrukturella investe-
ringar i Norrland, som vägar och datakommunikatio-
ner. Vi måste öka kapaciteten vad gäller järnvägar
och flygplatser.
Vägverket konstaterar att det under den komman-
de treårsperioden inte kommer att kunna sättas i gång
ett enda nytt vägprojekt i Sverige. Är det en bra regi-
onalpolitik, näringsministern?
Den norrländska skogsindustrin ropar på ett bättre
vägunderhåll och en höjd bärighet på de vägar där
deras skogstransporter skall ta sig fram. Varför inte
stödja den basindustri som håller Norrland i gång?
Det finns, herr talman, mycket att göra. Det gäller
att handla och inte bara att prata.