Herr talman! Det är bra att vi har fått den här de-
batten om regionalpolitiken. Centerpartiet begärde en
särskild sådan debatt vid årsskiftet, men intresset från
de andra partierna saknades då. Vår begäran har nu
lett fram till denna debatt. Det är bra.
Herr talman! Jag vill börja debatten med att säga
att jag är en Stockholmsvän. Häromdagen fick jag en
konkret fråga från en ung barnfamilj: Kan inte du
som har sysslat med bostadspolitik i så många år fixa
oss en lägenhet här i Stockholm? Det är fullständigt
hopplöst att få tag i en lägenhet. Får vi tag i någonting
så är det svindyrt.
Det här är en vädjan om hjälp från förtvivlade ofta
unga människor som har fått jobb med hyfsad lön,
men plötsligt står utan bostad. Otryggheten tränger
sig på. Det delar de med ungefär 20 000 andra som
under förra året flyttade hit till Stockholm. 20 000
inflyttade låter kanske inte så mycket, men på 10 år
blir det ungefär lika många som i dag bor hemma i
Kalmar län.
På sikt blir detta förödande för både Stockholm
och för stockholmarna. Det ger gigantiska trängsel-
problem med krav på förtätad bebyggelse och ökat
tryck på trafik och miljö. En sann Stockholmsvän kan
inte vilja Stockholm och stockholmarna så illa. Nu
frågar jag om Björn Rosengren är en sann Stock-
holmsvän eller inte. Han har ju prövat lite olika bo-
stadsorter på senare tid. Om han är det har han möj-
lighet att påverka genom ansvaret för regionalpoliti-
ken, som ligger under hans fögderi i Näringsdeparte-
mentet.
Den andra sidan av problemet finns där det inte
växer. Det är på de flesta ställen i landet. Vid års-
skiftet förlorade 210 av landets 289 kommuner be-
folkning. I flera kommuner föds det inte längre så
många barn på ett år så att det räcker till en första-
klass i skolan. Vi kan lätt inse vilka konsekvenser det
får för berörda kommuners ekonomi och service.
Samtidigt som bostadsbristen i Stockholm ökar står
40 000 lägenheter tomma i landet. Där diskuterar man
nu inte om man skall riva utan när och hur mycket.
Rivningsvågen är redan i gång. Herr talman! Har vi
råd samhällsekonomiskt med en sådan politik?
Det anser inte Centerpartiet att vi har. Centerpar-
tiet vill att hela landet skall växa. För det krävs en
kraftfull regionalpolitik. Under hösten har vi lagt
fram en rad förslag. Det handlar om en fortsatt snabb
utbyggnad av de mindre högskolorna, ökade resurser
för forskning och fortsatt decentralisering av den
högre utbildningen. Det handlar om en snabb IT-
utbyggnad för att skapa en verklig digital allemans-
rätt, upprustning av vägnätet och tillväxtfrämjande
skatter för småföretagen. Det handlar om rättvisa
konkurrensvillkor för landsbygdens basnäringar, som
gör det möjligt för svenskt lantbruk att på rättvisa
villkor konkurrera inom EU. Men vi har tyvärr inte
fått riksdagens bifall.
Frågan är nu vad regeringen tänker göra. I rege-
ringsdeklarationen finns ordet regionalpolitik inte ens
med. En regionalpolitisk proposition presenterades
för riksdagen i våras. Sedan dess har koncentrations-
problemen förvärrats. Vad har regeringen för strategi
för en rättvisare fördelning av tillväxten över landet?
Utvecklingen går fort. Det räcker inte att hänvisa till
en utredning. Det räcker inte, Harald Bergström, att
efterlysa direktiv till en sådan. Nu krävs det snabba
och konkreta åtgärder.
Vi vill att staten garanterar alla en grundservice.
Det rör sig om att alla skall ha tillgång till post- och
kassaservice, teleförbindelser för hastighetsöverfö-
ring, bra vägstandard och tillgång till utbildning och
kommersiell service. Min fråga är: Är regeringen
beredd att införa en sådan garanti?
Det senaste nyhetstillskottet på näringsministerns
område är Telenor. Affären gav en del pengar till
staten. Det är bra. Kan näringsministern t.ex. tänka
sig att använda de pengarna till att investera i ett
fibernät av snabbgående telekommunikationer över
landet? Det skulle vara ganska logiskt.
När de statliga affärsverken bolagiserades mins-
kade inflytandet över servicens förläggning. Med
Telenoraffären går regeringen ett steg till för att av-
hända sig inflytande. Frågan är hur näringsministern
tänker tillgodose kravet på en allsidig service i landet
med ett, om jag har förstått medierna rätt, minskat
inflytande över detta företag i landet.
Herr talman! Den europeiska integrationen måste
också användas i en regionalpolitisk offensiv. För-
handlingarna om EU:s strukturfonder måste ha en
klar offensiv inriktning och inte lämna någon del av
den regionalpolitiska problematiken åt sidan. Det
finns mycket lokal kraft att bygga på hos dem som
finns ute i bygderörelser och andra organisationer
som inget hellre önskar än att få möjligheter att ut-
veckla sin bygd. Det gäller att ge dem de förutsätt-
ningar som är möjliga med hjälp av de projekt inom
EU:s strukturfonder som finns.
Det krävs också svensk medfinansiering för såda-
na utvecklingsprojekt. Ett sätt att skapa sådan medfi-
nansiering kunde vara att återföra en del av vatten-
kraftsvinsten till fonder som bidrar till denna medfi-
nansiering av EU-projekt, där besluten också kunde
decentraliseras till en närliggande lokal och regional
nivå. Är näringsministern beredd att medverka till en
sådan lösning? Vi är öppna för att resonera om såda-
na förslag.
Men det finns mer som skulle kunna prövas. Kan
vi locka högutbildad arbetskraft genom att avskriva
studielån? Skatterna kunde kanske användas på ett
effektivare sätt regionalpolitiskt. Kanske skulle man
kunna pröva att sänka de generella arbetsgivaravgif-
terna för småföretagen ur ett regionalpolitiskt snitt i
högre grad än vad som hittills har prövats.
Herr talman! Skall de som bor i Stockholm och
andra koncentrationsorter få boendekostnader som
mer liknar dem som finns i övriga landet, goda soci-
ala förhållanden och en bättre miljö krävs det kraft-
fulla regionalpolitiska insatser. Jag hälsar fler sanna
Stockholmsvänner välkomna i debatten om hur det
skall gå till.