Herr talman! Det rör sig om brist på jobb, brist på social gemenskap och brist på trygghet. Det är fråga om Helena Bouveng tycker att regeringens politik är tillräcklig för brottsförebyggande insatser.
Helena Bouveng börjar återigen tala om barns och ungdomars ansvar, att de väljer och att de gör både det ena och det andra, och så kryper man under.
Jag kom osökt att tänka på Galenskaparna och After Shave: Vi kan blunda och gömma huvudet i sanden, för vi har alibi. Ni blundar för verkligheten och har ett alibi, eftersom ni inte befinner er i dagens Sverige.
Ser inte Helena Bouveng det jag talade om i mitt anförande? Vi ser nu att antalet pedagoger minskar i skolorna. Vi ser också att grupperna och klasserna blir större. Vi ser hur allt fler ungdomar blir arbetslösa.
På bara ett år, från januari förra året till januari i år, har det varit en ökning på 42 procent i ungdomsarbetslöshet. Tror inte Helena Bouveng att också det kan spela in att man inte är med?
Det handlar om en skola där eleverna tappar sugen och blir förlorade själar och ungdomsarbetslöshet. Vad gör regeringen i det brottsförebyggande arbetet? Anders klarar sig nog om han möter vuxna människor och får relationer till vuxna människor. Det är jag helt övertygad om.