Herr talman! Tack, Lena Olsson. Vi ska inte glömma bort att när vi tillträdde var det en halv miljon som stod utanför arbete, och då var det ingen finanskris. Nu har vi en tuff finanskris, och det ska vi inte glömma bort.
När jag tittar på bakgrundsfaktorerna från Stigbyskolan handlar det inte enbart om fattigdom. Det räcker inte med fattigdom för att bli kriminell. Det krävs mer än så.
Jag tror att varken du eller jag tror på att alla fattiga människors barn begår brott, utan det finns väldigt bra föräldrar i detta. Men jag ska inte sticka under stolen med att finanskrisen kanske kommer att påverka även kommunerna.
När vi tittar på varsel av lärarna - som säkert Johan Pehrson elegant kommer att ta upp i sitt inlägg här - beror en hel del i grundskolan på att det blir färre barn som går in i grundskolan, och det får en effekt.
Återigen skulle jag vilja säga att jag som gammal ordförande i barn- och utbildningsnämnden blev förskräckt när jag såg de ungdomar som inte klarade provet in till gymnasiet. Jag fick många gånger förklaringen att det är så synd om Kalle för han har det så jobbigt hemma, hans mamma är sjuk eller vad det nu kunde vara. Man släppte då kraven och förväntningarna på de här unga människorna.
Då ställde jag mig alltid en fråga. Om Kalle inte har de kraven och förväntningarna på sig i skolan och inte heller hemma - vad finns det då för anledning för Kalle att tro att han faktiskt kan lyckas även om han har det jobbigt hemma?
Det var det här jag försökte säga om Helsingborg. Där har man gått in hårt och ställt exakt samma krav och förväntningar på de här barnen, och det har gått alldeles utmärkt. Jag tror att man måste våga arbeta på det sätt som man har gjort i exempelvis Helsingborgs kommun.