Fru talman! Det blir lite av skolavslutning över
detta. Det är väldigt trevligt att få avsluta sin period i
riksdagen med ett sådant här ärende som vi i utskottet
är så rörande överens om. Jag tackar också för vänli-
ga ord här.
Det här med förmånsrättsordning, konkurs, obe-
stånd och företagsrekonstruktion låter väldigt tek-
niskt, men i botten är det helt enkelt på det viset att vi
vill ha en lagstiftning som främjar möjligheterna att
hantera företag i kris. Har vi en sådan lagstiftning
räddar vi värden, och vi räddar arbetstillfällen och
räddar möjligheter så att människor inte far illa. Det
är alltså en viktig och tung uppgift som ligger bakom
detta.
Lite sorgesamt är det att det har tagit så lång tid
att komma i mål. Men nu måste alla i omvärlden
notera att det just finns en politisk vilja att genomföra
en reform i enlighet med de principer som finns ut-
tryckta i Förmånsrättskommitténs betänkande.
På olika sätt har man motarbetat möjligheterna att
genomföra detta. Jag menar att det i demokratins
namn måste vara slut på det fr.o.m. nu. Det går ju inte
att tänka sig en bredare parlamentarisk förankring för
en reform än vad som ges uttryck för i detta betän-
kande.
Naturligtvis yrkar jag bifall till utskottets förslag i
betänkandet.
Vidare vill också jag rikta ett tack till de ledamö-
ter här som ståndaktigt har arbetat för denna reform.
Jag tänker särskilt på Rune Berglund och Per Rosen-
gren som inte alldeles självklart hamnar i den här
situationen. Det är uppfriskande att det även i detta
parlament finns storväxta furor som inte viker sig i
första taget. Tack, fru talman!