Fru talman! Denna debatt handlar om förmåns-
rättsordningen. Innan jag börjar att debattera den vill
jag direkt framföra ett stort tack till lagutskottets
ledamöter för det arbete som har gjorts i detta ärende
och i många andra ärenden under de år som jag har
varit med. Jag har sagt till dig Tanja Linderborg att
jag inte begriper din politiska uppfattning men att jag
begriper att du är väldigt duktig, trevlig och skicklig.
Och det vill jag verkligen stryka under. Du har näm-
ligen skött detta på ett enastående sätt. Du förstår inte
min politiska uppfattning, men vi har känt respons
rent faktiskt för det sätt som arbetet har skötts på.
Samma tack vill jag rikta till Rune Berglund som
ju var med i Förmånsrättskommittén och Per Rosen-
gren. Där jobbade vi tillsammans, och redan ganska
tidigt var vi överens om att om vi kan åstadkomma
det som i huvudsak framgår av det förslag som är
aktuellt och som har gått till Lagrådet skulle det gag-
na Sverige.
Rolf Åbjörnsson och jag har jobbat ihop många
gånger utanför riksdagen. Men när vi nu har haft detta
gemensamt har vi verkligen lagt ned möda och an-
strängning.
Jag skulle kortfattat vilja rekapitulera det senaste
årtiondets historia beträffande förmånsrätt i konkur-
ser.
År 1990 började finanskrisen, som kom att vara
under större delen av 1990-talet. I september 1990
inställde finansbolaget Nyckeln, med en omslutning
på tiotalet miljarder, sina betalningar varvid jag var
rättens ombudsman och skulle handlägga betal-
ningsinställelsen med sikte på en rekonstruktion ge-
nom ackord. Rekonstruktionen lyckades trots, vill jag
säga, gällande lagar.
I fråga om de bestämmelser som då gällde, och
som i viss mån fortfarande gäller, är det väldigt
mycket bekymmer med att åstadkomma ackord. Det
uppkommer kontroversiella frågor, och det uppkom
också kontroversiella frågor i Nyckeln.
I det läget talade jag med en av de äldre framstå-
ende experterna, en professor som medverkat vid
tillkomsten av de flesta lagar som kommit till under,
skulle jag vilja säga, de senaste 50 åren. När jag ställ-
de en konkret fråga till honom fick jag det raka sva-
ret: Advokaten måste förstå att det här är frågeställ-
ningar som över huvud taget inte var aktuella då
lagen stiftades.
Det gäller alltså att hålla lagarna ajour så att säga.
Nu har vi, med tio års fördröjning, kommit fram till
vad jag tycker att det är väsentligt att vi får ha, nämli-
gen en lagstiftning på förmånsrättssidan som pekar i
den här riktningen.
Ambitionen i den svåra kris som var har ju varit
att få så många rekonstruktioner som möjligt. Tyvärr
blev det praktiskt taget enbart konkurser. Det förslag
som faktiskt fanns redan 1992 skulle just remitteras
till Lagrådet men blev stoppat. Därefter har frågan
dragits i långbänk.
Förmånsrättskommittén lade för några år sedan
fram ett enigt förslag. Om vi får en förmånsrättsord-
ning som har så få förmånsrätter som möjligt kommer
det, det är jag helt övertygad om, att vara till gagn
såväl för företag på obestånd som för dess borgenärer
och, inte minst, samhället. Det säger sig självt att om
borgenärerna har samma möjlighet till utdelning finns
det bättre förutsättningar för en samsyn.
Sedan lagutskottet fick beskedet att den aviserade
propositionen, den här gången med förslag till ny
lagstiftning beträffande förmånsrätt, inte skulle kom-
ma kom vi - som Tanja Linderborg och Rune Berg-
lund sagt - överens om att jobba i lagutskottet. Nu
har vi alltså fått det förslag som ligger på riksdagens
bord.
Vidare är utskottet enigt om att frågan om ränta på
medel som staten förskotterat på lönegarantin ska
utredas i anledning av ett rättsfall från Högsta dom-
stolen från 1998 där helt plötsligt tillämpningen av en
lag som hade gällt sedan 1979 förändrades. I 28 år
hade man arbetat efter en modell. Det gäller då ränta
på statens pengar som enligt det rättsfallet ska utgå
innan de anställda har fått full utdelning på sina löne-
fordringar.
Nåväl, vägen att nå hit har varit lång, men det för-
slag som nu finns i Lagrådets utlåtande här och som
nu ligger på riksdagens bord är det en glädje att få
behandla.
Jag har inte nött den här talarstolen så ofta men
jag sätter ett värde på att få vara med och säga vad jag
har önskat. Jag har aldrig känt annat än att handlägg-
ningen här ger utrymme för alla som vill säga något
att verkligen få göra det.
Jag vill tacka för de här åren. Jag har sagt att nu
ska jag ägna mig åt fysiska aktiviteter och idrott ef-
tersom det är något som jag har eftersatt. Sedan får
jag väl se när det gått en period om åldersgränserna
helt är utsuddade och man säger: Är ni vettiga kan ni
ha chans att komma igen. Jag vet inte hur det blir då.
I alla fall tycker jag att det har varit väldigt roligt
under de här åren. Tack!