Fru talman! LU26 handlar bl.a. om ändringar i
förmånsrättsordningen vid konkurser. Utskottet före-
slår att riksdagen ska göra ett tillkännagivande till
regeringen med förslag om lagstiftning så att det blir
en annan fördelningsprincip när tillgångarna i en
konkurs ska fördelas.
Tillkännagivandet innehåller också några andra
frågor som tas upp i betänkandet och som regeringen
bör bereda och återkomma till riksdagen med en
proposition så småningom.
Frågan om en ny förmånsrättsordning vid konkur-
ser har diskuterats i utskottet vid flera tillfällen under
de senaste åren. Utgångspunkten har varit att man
borde skapa bättre förutsättningar för rekonstruktio-
ner av företag med ekonomiska problem i stället för
att mer eller mindre regelmässigt använda konkurser
som åtgärd när företag kommer på obestånd. Det kan
vara så att det i dag inte finns tillräckliga incitament
för att pröva om det finns fortsatt livskraft i företag på
obestånd med den nuvarande förmånsrättsordningen
där staten och bankerna i princip tar det mesta av de
tillgångar som finns i bolag som sätts i konkurs.
Den som blir utan utdelning i konkurser med da-
gens lagstiftning är den lille företagaren som levererat
varor eller tjänster, den som ligger sist i förmånsrätts-
ordningen och som i värsta fall själv riskerar ekono-
miska problem på grund av utebliven ersättning när
andra har tagit sitt.
En parlamentarisk utredning, kallad Förmåns-
rättskommittén, har kommit med förslag till hur för-
månsrätten ska kunna utformas så att fler får utdel-
ning vid konkurser. Syftet med utredningen var också
att frågan om rekonstruktioner av företag på obestånd
skulle prövas i större utsträckning än nu samt att
delvis förändra och förbättra lönegarantin. Utskottets
uppfattning är att Förmånsrättskommitténs förslag
bör kunna utgöra en god grund för ett lagstiftnings-
förslag även om det delvis kan behöva omarbetas
enligt vad som angetts i betänkandet. Men som prin-
cip duger utredningen bra.
Vi har förstått att det är de som i dag har den star-
kaste ställningen i förmånsrätten som också vill ha
den kvar. Det är bankerna som inte vill göra avkall på
möjligheten att få tillbaka hela sitt utlånade kapital
vid en konkurs. Utredningen föreslår att de ska få
50 % tillbaka. Vi själva, dvs. staten, är också tveksam
till att avstå från skatteförmånsrätten. Bankerna säger
att det kan bli svårare för småföretagare att låna
pengar om bankerna redan på förhand vet att de bara
kan få tillbaka hälften vid en konkurs. Farhågan om
att det kan bli en restriktivare bedömning vid utlåning
finns också i ett särskilt yttrande i utredningen.
Staten säger att man inte kan välja sina kunder,
dvs. skattebetalare, och att man därför vill ha starkast
möjliga ställning. Utskottets utgångspunkt har varit
att försöka hitta bästa möjliga insolvenshantering i
svenskt näringsliv som kan bidra till en sund före-
tagsutveckling i Sverige.
Det är den uppgiften vi nu ger till regeringen ge-
nom vårt tillkännagivande, att man ska göra en balan-
sering när det gäller förmånsrätten på ett sådant sätt
att fler tar aktiv del när företag får problem i stället
för att passivt invänta utdelning i konkurser. Målet
ska alltså vara fler rekonstruktioner och färre konkur-
ser.
Eftersom detta är mitt sista framträdande i denna
talarstol åtminstone under denna period vill jag tacka
för den tid som har gått och särskilt tacka Stig Rind-
borg och Rolf Åbjörnsson som jag vet frivilligt läm-
nar riksdagen. Jag vill även till ordföranden framföra
ett tack för de fina orden.
Fru talman! Jag yrkar delvis bifall, bifall och av-
slag på motioner enligt de fyra punkter som finns
angivna i betänkandet på s. 3 under rubriken Utskot-
tets förslag till riksdagsbeslut.