Fru talman! Jag tackar också utrikesministern för
informationen. Jag välkomnar också beskedet att
kompletteringen av FN-styrkor nu tycks närma sig
en lösning. Sverige har förvisso redan gjort mycket.
Men det är ett argument som i stort sett alla andra
regeringar i Europa hävdar inför sådana önskemål
från FN. Det är inte mycket hjälp.
Jag håller med utrikesministern att krigströtthet
säkert gör att de allra flesta välkomnar en fred. Jag
saknade i utrikesministerns information någon
form av principiellt resonemang kring en rättvis
fred. Nu förs sedan en tid även i svenska media en
debatt där parterna likställs. Alla har begått
övergrepp under de strider som har pågått. På
sistone har t.o.m. det muslimska hotet i Bosnien
lyfts fram i syfte att nivellera de folkrättsliga
principer som gällde när kriget började. Det var
faktiskt en av världssamfundet erkänd stat invald i
FN som angreps av utomstående med hjälp av
människor inne i landet.
Jag är övertygad om att det förekom oacceptabla
övergrepp från motståndsrörelserna i Frankrike,
Tjeckoslovakien och Norge under andra
världskriget utan att det någonsin fick någon att
tvivla på dessa länders folkrättsliga rätt vid ett
fredsslut. Jag tycker också att det är viktigt att
påminna oss om att det finns grannländer på andra
sidan Östersjön som mycket väl kan stå inför ett
scenario där en minoritet kan begära ingripande
från ett grannland som kan förändra även
gränsdragningen i dessa stater. Det är viktigt att
även Sveriges regering kan ge entydiga besked om
vad folkrätt och en rättvis fred innebär.