Fru talman! Vid alla goda insatser som Sverige gör
i f.d. Jugoslavien är vår militära personal Sveriges
ansikte där. Det är därför som jag tycker att det är
viktigt att man tar litet allvarligare på
informationsfrågorna än vad utrikesministern har
gjort i sitt svar till Britt Bohlin.
Det är inte bara soldaterna som har känt sig icke
informerade och förbigångna. 15 officerare nere i
Makedonien har i ett brev protesterat mot att
utrikesministern under sitt besök inte informerade
dem informellt och obyråkratiskt. Hon skulle ha
kunnat visa dem förtroende genom att tala om att
samtal var på gång.
Jag säger detta därför att det har att göra med
förtroendet för de svenskar som framöver vill gå ut
i FN-tjänst. Man bör alltså visa den allra största
öppenhet. Det är de som riskerar liv och lem för en
god sak. Jag hoppas att detta blir en lärdom för
framtiden, så att Sverige kan fortsätta att göra goda
insatser på det här området.
Jag vill gärna understryka, för allmänhetens
kännedom, att det var en total enighet i riksdagen
när det gällde själva förflyttningen från
Makedonien till Bosnien av en del av FN-
personalen och att detta skulle ske på frivillig
grund. Det är viktigt.
Jag har en fråga till utrikesministern. Riksdagen
har begärt av regeringen att det skall inrättas en
diplomatisk representation för Sarajevo och
Bosnien. Är det inte på tiden att denna person nu
visar sig i Sarajevo, inhämtar kunskaper, visar
solidaritet och närvaro?