Fru talman! Jag tackar Karl-Erik Svartberg. Han
påminde mig om ett par frågor som jag inte riktigt
hade tagit upp i mina tidigare svar.
Sverige har under sitt ESK-ordförandeskap ägnat
stor möda och omsorg om Kosovofrågan. Det var
med ett djupt beklagande som vi tvingades
acceptera Belgradregimens diktat att vår mission i
Kosovo måste upphöra. Vi har dock inte gett upp
från ESK:s sida, utan vi har en löpande bevakning
av situationen i Kosovo via ambassaderna i
Belgrad. Vi har inte heller gett upp så till vida att
vi för någon form av tentativ fortsatt dialog med
Belgradregimen för att om möjligt få tillbaka vår
mission i Kosovo.
Jag tycker att Kosovofrågan är oerhört väsentlig.
Jag vill nämna för kammaren att Sverige agerar
direkt för att Kosovofrågan icke skall glömmas bort
vid de fredsförhandlingar som nu pågår. Det är min
bestämda uppfattning att en normalisering av
relationerna med Serbien icke skall ske förrän
också Kosovofrågan får en rimlig lösning. Det är
oerhört väsentligt, och det är min bestämda
uppfattning att detta måste ske.
Återigen har vi frågan om de enskilda
organisationernas betydelse. En betydande del av
våra insatser måste i den utsträckning det är möjligt
slussas genom enskilda organisationer. Jag vet
vilket utmärkt arbete bl.a. Caritas har gjort i
Sarajevo.
Jag vill också ta upp, i anslutning till vad Karl-Erik
Svartberg har sagt, vad Viola Furubjelke frågade.
Sverige arbetar tillsammans med Unesco för att
åtgärda skador på kulturarvet i f.d. Jugoslavien. Vi
har en direkt dialog med Unesco via den svenska
Unescoambassadören. Jag hoppas att regeringen i
morgon kommer att fatta beslut om att ge stöd till
en oberoende radiostation i Sarajevo. Med hjälp av
vårt samarbete med Unesco tror jag att stationen
blir en värdig mottagare av svenskt stöd och
bistånd.