Fru talman! Den svenska regeringen har uppdragit
åt vår polis att samla in vittnesmål. Dessa bearbetas
av UD och vidarebefordras till
Expertkommissionen för utredning av
krygsförbrytelser i det f.d. Jugoslavien. Denna
expertkommission har arbetat under en längre tid
och den förbereder möjligheterna för domstolen att
verka. Till denna expertkommission har Sverige
också givit ett ekonomiskt bidrag för att stötta
verksamheten. Däremot anser vi att själva
domstolen bör bekostas med medel ur FN:s
reguljära budget.
Jag tror att det vid det här laget finns insamlade
vittnesmål, både i Sverige och i andra länder,
vittnesmål som gör att vi kommer att kunna se ett
antal personer ställda inför denna domstol. Hur
långt man kommer att nå är nog en öppen fråga. Jag
såg helt nyligen en intervju med domstolens
ordförande; det verkar fortfarande vara en öppen
fråga. Samtidigt är det min bestämda uppfattning
att denna insamling av vittnesmål och denna
dokumentation kan ha ett mycket stort värde i sig.
Jag har svårt att föreställa mig att en del av de mest
ökända krigsförbrytarna skall kunna börja röra sig
fritt ute i Europa när bl.a. deras signalement finns
ordentligt spritt hos polisen. Redan detta kommer
att vara en högst påtaglig effekt av tragedin i f.d.
Jugoslavien, och det kommer att innebära något
nytt i det internationella samfundets arbete i att
stötta de mänskliga rättigheterna.