Fru talman! Kriget i Bosnien har blivit ett sår som
plågar hela Europa. En lång rad internationella
initiativ och fredsplaner under de gångna två åren
har kört fast. De har bidragit till att belysa det
internationella samfundets oförmåga och vånda
inför de fortsatta striderna på marken. Trots de
många grusade förhoppningarna om fred har det
internationella engagemanget ändå fortsatt.
Jag tror att vi denna gång står på en fastare grund
när vi nu hoppas kunna se ett slut på konflikten.
NATO:s ultimatum till bosnienserberna ledde till
att artilleriet tystnade och drogs bort från Sarajevo.
Av avgörande betydelse är att USA och Ryssland
har engagerat sig direkt i fredsprocessen.
Möjligheterna att sätta maximalt tryck på parterna
har därmed ökat markant. Nya möjligheter har
öppnats. Det främsta resultatet härav är
undertecknandet av
Washingtonöverenskommelsen i fredags.
Den bosniska regeringen och de bosniska
kroaterna har nu nått en överenskommelse om en
federation i Bosnien som skall förenas med
Kroatien i en konfederation. Det återstår bl.a. att
nå enighet om federationens geografiska
omfattning och indelning, vilket ej kan
åstadkommas utan förhandlingar med de bosniska
serberna. Från amerikansk och rysk sida görs det
nu stora ansträngningar för att också få de bosniska
serberna att acceptera och i någon form ansluta sig
till den kroatisk-muslimska uppgörelsen. Dock
råder fortsatt osäkerhet om de serbiska avsikterna,
och det kan bli fråga om en komplicerad och
utdragen förhandling. Det bör dock ligga i Belgrads
och bosnienserbernas intresse att ej ytterligare
isoleras.
En hoppingivande utveckling kan också vara på väg
i Kroatien. För att denna skall förverkligas krävs
återhållsamhet från båda parter. Jag framförde
också till Kroatiens utrikesminister i går att det nu
är viktigt att precisera tillräckligt långtgående
garantier för den serbiska minoriteten i de FN-
kontrollerade områdena.
Fru talman! Det är ännu för tidigt att dra slutsatsen
att kriget i f.d. Jugoslavien nu, genom det
händelseförlopp jag beskrivit, går mot sitt slut. Det
är framför allt för tidigt att säga att de djupa
motsättningarna är på väg att övervinnas.
Men det finns grund för att tro att krigströtthet och
starka internationella påtryckningar nu har lett till
att fredliga lösningar på allvar eftersträvas av
parterna. Det vi nu ser är förhoppningsvis en
fredens dynamik.
Vad krävs då av det internationella samfundet för
att denna dynamik skall fortsätta att driva på
utvecklingen i rätt riktning?
-- Det krävs en fortsatt internationell närvaro i
olika former, militärt och på det civila området. FN
har vädjat till nya och befintliga truppbidragare att
bistå med ytterligare personal. Hittills har
sammanlagt knappt 5 000 personer utlovats,
huvudsakligen från Storbritannien, Ukraina,
Tjeckien och Frankrike.
-- Det krävs att det internationella samfundet
fortsätter att uppvisa enighet och fasthet i sitt
uppträdande mot de krigförande parterna. Det är
nödvändigt att alla utanförstående länder drar åt
samma håll och har en gemensam syn på vad de vill
uppnå.
-- Det krävs att Unproforstyrkorna på marken kan
uppträda med auktoritet och att de också får det
stöd, bl.a. i form av flygskydd, som står till buds.
-- Det krävs vidare att militära och civila åtgärder
går hand i hand. General Rose betonar särskilt en
sak: Efter två års belägring, 23 000 döda, 18 800
skadade, många lemlästade, tömda butiker, brist på
mat och bränsle, ett ständigt granatregn och skott
från krypskyttar måste Sarajevos befolkning för att
kunna tro på framtiden uppleva påtagliga framsteg
dag för dag. Belägringen måste brytas, vägar
öppnas, el- och vattennätet repareras, ett civilt liv
långsamt återupptas. Detta är en lika viktig del av
fredsprocessen som de politiska förhandlingarna.
Allt detta måste Unprofor kunna bistå med. Vi har
redan sett de första stegen i denna strategi
förverkligas.
-- Det krävs att fredsansträngningarna får fäste i
övriga delar av Bosnien. Hela den drabbade
bosniska befolkningen måste märka att det civila
samhället återvinner terräng. Hävandet av Maglajs
belägring är mot denna bakgrund glädjande.
-- Det krävs slutligen att det internationella
trycket för en fredsuppgörelse för Bosnien inte
mattas förrän en varaktig sådan verkligen
genomförs. Ett fullständigt hävande av
sanktionerna mot Serbien bör inte göras förrän vi
nått klarhet beträffande Krajinas framtid. En
normalisering av förbindelserna med Serbien
kräver enligt min mening också en för alla
befolkningsgrupper rimlig lösning av
Kosovofrågan.
På detta sätt kan fredens krafter få överhanden och
en ond spiral brytas.
Sverige är för sin del engagerat på bred front i de
internationella ansträngningarna att skapa fred i
f.d. Jugoslavien. Vi för en nära politisk dialog med
de mest engagerade staterna och även med
parterna i konflikten. Vi tar ett betydande ansvar i
form av omfattande militära, ekonomiska och
humanitära insatser. Vi visar vår beredskap att
solidariskt bidra till att lösa en svår kris i det nya
Europa. Det är en tillgång att det i denna kammare
råder bred enighet om det svenska engagemanget.
Under ett besök nyligen vid Sveriges FN-styrkor i
Kroatien, Bosnien och Makedonien fick jag och
min delegation ett starkt intryck av de svenska
insatsernas betydelse. I Tuzlaområdet har den
nordiska FN-styrkan en stor del av ansvaret för att
ett civilt liv trots allt kan gå vidare. Våra trupper har
bidragit till såväl ökad politisk och militär stabilitet
i regionen som till möjligheter för UNHCR och
andra humanitära organisationer att nå ut med
förnödenheter till den nödlidande befolkningen i
Bosnien.
I de tre FN-insatserna i f.d. Jugoslavien bidrar
Sverige för närvarande med ca 1 300 personer,
vilket innebär att vi är bland de fem största
bidragarna av trupper till Unprofor, vars totala
styrka uppgår till drygt 30 000 personer. Även om
Unproforinsatsen är militär till sin karaktär skall
man komma ihåg att de förtroendeskapande
insatserna spelar en viktig roll, framför allt genom
civilpolisernas och de militära observatörernas
verksamhet.
Sedan det danska stridsvagnskompaniet tillförts
huvudstyrkan är den nordiska FN-kontingenten i
Bosnien fulltalig. Styrkan verkar under svåra
förhållanden och har utsatts för så gott som daglig
beskjutning. Huvuduppgifterna har varit att
etablera rörelsefrihet i det ca 200 kvadratkilometer
stora området, skydda UNHCR:s humanitära
hjälpsändningar samt övervaka eldupphöravtal.
Förutom verksamhet i Tuzlaområdet har de
svenska FN-trupperna genomfört olika
specialuppgifter i andra delar av Bosnien, bl.a. den
nu pågående övervakningsuppgiften på
Igmanberget söder om Sarajevo.
Öppnandet av Tuzla flygplats har länge prioriterats
av FN. Flygplatsen har en betydande kapacitet och
är viktig inte minst för att man skall kunna nå fram
med humanitär hjälp i regionen.
Efter det att FN-styrkan övertagit den militära
kontrollen över flygplatsen den 9 mars och det
första FN-flygplanet landat i går beräknas de
humanitära hjälpsändningarna kunna inledas inom
kort. Sverige har erbjudit UNHCR att disponera
det Herculesplan som för närvarande trafikerar
Sarajevo även för trafik på Tuzla flygplats.
Den nordiska styrkan har vunnit erkännande av
Unprofors ledning och av sina kolleger i andra
truppenheter. Jag vill utnyttja detta tillfälle att till
riksdagens protokoll föra den svenska regeringens
stora tacksamhet och erkänsla för de
utomordentliga insatser som svenska soldater och
verksamma inom räddningstjänst och
biståndsverksamhet uträttat och uträttar i hela f.d.
Jugoslavien, ofta under svåra och riskabla
förhållanden.
Fru talman! Regeringen arbetar hårt med att
snabbt söka tillmötesgå önskemålet om utökade
FN-insatser i Bosnien. Konkret innebär detta att vi
i första hand försöker genomföra en flyttning av det
svenska skyttekompaniet i Makedonien. En rad
praktiska frågor måste emellertid lösas innan vi kan
avgöra om och när en sådan förflyttning kan ske.
Det är självklart att tjänstgöring i Bosnien måste
baseras på frivillighet.
Jag vill här understryka att det under alla
omständigheter är viktigt att FN-truppen blir kvar
i Makedonien och att styrkan där behåller sin
multinationella karaktär. Regeringen har också ett
nära samråd med de andra nordiska
truppbidragarna i denna fråga.
Fru talman! Unprofors nuvarande mandat löper ut
den 31 mars. FN:s säkerhetsråd inledde under
måndagen diskussionen om det nya mandatet.
Generalsekreteraren har inför säkerhetsrådet
pekat på att de främsta orsakerna till att Unprofors
hittillsvarande mandat inte kunnat utföras är
bristande samarbetsvilja hos parterna och
otillräckliga truppbidrag. Det är min förhoppning
att den positiva utveckling som vi sett den senaste
tiden också skall innebära ett ökat stöd från
parterna till FN:s insatser och därmed även
förutsättningar för ytterligare truppbidrag. I
förlängningen ligger då en FN-insats som i verklig
mening blir fredsbevarande med ökade civila
inslag. Sverige är berett att aktivt och konstruktivt
stödja FN:s olika insatser genom att stärka såväl
Unprofor som den humanitära verksamheten.
Kriget fortsätter dock på sina håll, och
beslutsamma militära FN-insatser kommer att
krävas. Det militära flygunderstödet för FN-
truppen är därvid av största betydelse för FN-
truppens säkerhet.
Frågan om FN-truppernas säkerhet måste löpande
uppmärksammas, och som bekant har FN i samråd
med NATO utarbetat regler för flygunderstöd i
självförsvar mot attacker. Upprepade incidenter
har dock visat att rutinerna för flyginsatser inte
fungerat tillfredsställande. Lång tidsutdräkt och
andra komplikationer i den civila och militära delen
av Unprofor har omöjliggjort flygskydd med
vapeninsats. Sverige verkar nu i samråd med andra
länder för att en effektivare orderingång
brådskande skall införas. Jag vill understryka att
den svenska kontingenten i Bosnien från början
visat ett fast uppträdande och därigenom vunnit
parternas respekt.
Vår erfarenhet av Jugoslavienoperationerna har
lärt oss att ledningsfunktionerna för FN-insatserna
måste stärkas. Truppbidragande länder måste ges
relevant inflytande och information genom
fortlöpande kontakter med FN-sekretariatet. De
allt tätare truppbidragarmöten som nu äger rum i
New York ligger i linje med svenska önskemål.
Den humanitära situationen i Bosnien har under
vintern varit allvarlig, men direkt hungersnöd har
kunnat undvikas efter omfattande humanitära FN-
insatser. Vi får aldrig glömma att Unprofors
huvuduppgift i f.d. Jugoslavien varit humanitär och
att dess insatser jämte UNHCR:s och andra
organisationers varit avgörande. 85 % av
befolkningen på regeringskontrollerat område har
varit beroende av hjälpsändningar för att överleva.
Unprofor har som vi vet spelat en viktig roll genom
skyddet av de humanitära transporterna, vilket
varit en huvuduppgift för den nordiska styrkan i
Tuzla.
De svenska humanitära insatserna i f.d.
Jugoslavien är mycket omfattande, och nya insatser
planeras. Stödet inkluderar bl.a. flyktingprogram
genom UNHCR i hela regionen, bostäder till
flyktingar, rehabilitering av krigsskadade genom
WHO och ett särskilt program för drabbade
kvinnor.
Sverige avser att spela en aktiv roll i arbetet för
Bosniens återuppbyggnad.
Inom UD har vi tillsatt en särskild grupp för
planeringen av återuppbyggnadsinsatser. Vi har i
dessa frågor också inlett en dialog med övriga
nordiska länder och med EU samt avser ta
ytterligare initiativ i New York. Även ESK kan
spela en viktig roll för försoning och stärkande av
demokratiska institutioner och försvar av
mänskliga rättigheter, vilket bl.a. framgår av
Washingtonöverenskommelsen.
Stöd för demokrati, fria media och mänskliga
rättigheter i hela det f.d. Jugoslavien ser Sverige
som en central uppgift i ansträngningarna för att
säkra freden. Det är viktigt att
återuppbyggnadsprojekten stöttar och stärker
fredsprocessen och att projekt genomförs som
främjar samarbete mellan parterna. Bosniens egna
resurser måste till fullo utnyttjas.
Även återvändande flyktingar kan i detta
sammanhang efter ytterligare utbildning spela en
positiv och konstruktiv roll.
Fru talman! Sammanfattningsvis, Sverige fortsätter
sitt politiska, militära och humanitära engagemang
för att bidraga till att bringa fred till f.d.
Jugoslavien. Högt på dagordningen står stärkandet
av Unprofor samt ett aktivt agerande för en
samordnad internationell återuppbyggnadsinsats.