Herr talman! Till denna första debatt, det sista
riksdagsåret under denna mandatperiod om
idrotten har utskottet lämnat ett stort sett enigt
betänkande. Det innebär att utskottet föreslår att
idrotten skall få ett statligt stöd på drygt 500
miljoner kronor under kommande budgetår. Det
stämmer ganska väl med hur det har varit undet de
senaste åren. Nivån på stödet har legat stilla.
Uskottets betänkande präglas i hög grad av en
samsyn mellan partierna om idrottsrörelsens
ställning och betydelse. Det finns inga delade
meningar om att aktivt idrottsutövande bidrar till
friskvård och motion och avhåller från skadlig
verksamhet. Det råder inte heller några delade
meningar om att elitidrott också är en
underhållningsfaktor.
Jag tror också att vi har denna samsyn i fråga om de
ideellt arbetande ledarnas betydelse för den
svenska idrottsrörelsen. Det är dessa saker som
sammantaget utgör skälen till att staten ger ett
betydande stöd till svensk idrott. Det är glädjande
att vi kan vara överens om det. Enigheten mellan
riksdagens partier innebär inte, herr talman, att
den svenska idrottsrörelsen har det helt
bekymmersfritt. Tvärtom! Det finns en hel del
problem inom idrotten som behöver belysas. Det
gäller inte minst det faktum att idrottsrörelsen i dag
får finna sig i att framför allt kommunerna befinner
sig i en helt annan ekonomisk situation än den som
rådde under penningkarusellens 80-tal.
I dag sparar kommunerna på alla områden. Det är
naturligtvis fullt rimligt att även idrotts- och
fritidsverksamheten får finna sig i att delta i ett
besparingsarbete. Idrottsrörelsen skulle inte
framstå som trovärdig om man inte sade ja till
besparingar i de kommuner som sparar in på
barnomsorgen, ådlringsvården, skolan osv.
Jag vill gärna framhålla att vi har sett att
idrottsrörelsen tar aktiv del i arbetet. Det ser vi
bl.a. i att man inom föreningslivet tar hand om och
tar ansvar för indrottsanläggningarna i
kommunerna. Jag tror att det är nödvändigt att
idrottsrörelsen är öppen för och tar ett ökat ansvar
för bl.a. anläggningar.
Herr talman! Jag tror också att det är möjligt att
idrottsrörelsen i högre grad kan finansiera sin egen
verksamhet med hjälp av en ökad mängd egna
insatser. När vi politiker i riksdagen och
kommunerna inte kan dela ut pengar -- det kan vi
som bekant inte göra i obegränsade mängder -- är
det väsentligt att i denna situation kunna underlätta
för föreningslivet, och framför allt idrottsrörelsen,
att med egna insatser stödja sin ekonomi. Det är
vår uppgift att förenkla i regelverket och ta bort de
hinder som kan vara besvärliga för föreningar som
vill få in inkomster. Det är fråga om att
avbyråkratisera och bl.a. vid övertagande av
anläggningar bidra till att föreningslivet med egna
arbetsinsatser kan stärka sin egen ekonomi.
En annan viktig faktor för idrottsrörelsen är att
återigen öka intäkterna från spel och lotterier.
Traditionellt sett har föreningslivet i Sverige
finansierat sin verksamhet i betydande grad med
hjälp av spel- och lotteriverksamhet. Vi kunde se
ett klart brott i den utvecklingen under 80-talet när
statens bolag kapade åt sig ökade marknadsandelar
på spel- och lotterimarknaden. Det innebar att
föreningslivet fick det svårare. Detta
kompenserades med bidrag. Som helhet sett blev
detta ingen vinstlott för föreningslivet, utan
föreningslivet fick se sig bli alltmer
bidragsberoende och i mindre grad själv kunna
hantera intäkterna.
I och med inrättandet av Bingolotto skedde en
förändring. Det var en nödvändig förändring.
Bingolotto gav under förra året det svenska
föreningslivet en inkomst på nästan 1 miljard
kronor. Det är fråga om så oerhört mycket pengar
att det knappast går att mäta hur mycket det går att
få för 1 miljard. Jag kan konstatera att det är pengar
som har tillförts föreningslivet genom dess egna
insatser. Detta har skett i ett läge där kommunerna
har sparat.
Detta är ett bra exempel på att om man sätter vapen
och verktyg i händerna på idrottsrörelsen, klarar de
att finansiera sin verksamhet bl.a. med hjälp av spel
och lotterier.
Bingolotto är emellertid inte den allena
saliggörande lösningen för svensk idrott. Jag vill
gärna understryka detta. Framför allt behöver
Bingolotto kanske ersättas av andra spelformer.
Därför kommer regeringen att under våren -- inom
kort, som ett direkt svar till Anders Nilsson -- att
lägga fram en proposition. I propositionen kommer
förslag att finnas som med utgångspunkt i
Lotteriutredningens resultat kommer att ge
föreningslivet möjligheter till kraftigt ökade
intäkter från spel- och lotterimarknaden.
Propositionen förbereds för närvarande inom
Civiloch Finansdepartementen, och den är på väg.
Precis som Anders Nilsson sade tidigare kan det
vara farligt med för mycket inkomster från spel och
lotterier. Man får inte heller glömma att spel och
lotterier är och har varit en inkomstkälla för
idrottsrörelsen. Kompetensen och människorna
finns där.
Jag är mycket medveten om att de flesta som jobbar
i idrottsföreningar i första hand vill jobba som
ledare för ungdomar. Men det finns i varje svensk
idrottsförening människor som faktiskt inte är bäst
på att jobba med ungdomar. De kanske gärna gör
en insats på den administrativa eller ekonomiska
sidan. Den kraften måste tas till vara i en situation
där samhällets resurser inte är oändliga.
I det här sammanhanget vill jag -- i replikform -- ta
fasta på Anders Nilssons påstående att den
borgerliga oppositionen 1991 lovade mer än vad
som senare infriades. Jag konstaterar att Anders
Nilsson har fel.
Visserligen sade Anders Nilsson att borgarna
orkade med det som Socialdemokraterna bedömde
var rimligt. Det var hyggligt av honom att säga så.
Med detta menar han förmodligen det statliga
anslaget. Men det hör till saken att vi lovade aldrig
i valrörelsen, och har därefter aldrig lovat, något
ökat statligt anslag. Vi har varit väl medvetna om
den ekonomiska situationen. Vi har över huvud
tagit inte lovat något som vi inte har kunnat hålla.
Vi har hållit fast vid ett oförändrat statligt anslag,
och det har idrottsrörelsen accepterat.
När det gäller spel och lotterier ansåg vi att det var
ytterst väsentligt att idrottsrörelsen kunde få ökade
andelar och ökade möjligheter att finansiera sin
verksamhet. Vi sade att vi var beredda att i hög
grad verka för detta. Vi nämnde bl.a. inkomster
från Tipstjänst. Vad som har skett hittills under
mandatperioden är t.ex. införandet av Bingolotto.
Det är förvisso inte någon politikers förtjänst att
Bingolotto har införts. Men jag vet inte om Anders
Nilsson menar att man inom föreningslivet skall
bortse från den inkomst som varje år kommer från
Bingolotto -- som nu sker med hjälp av regelverket.
Det är inte politikernas förtjänst, men det är en ny
spelinkomst, som har kommit föreningslivet till del.
Dessutom är Lotteriutredningen på gång, liksom
föreningslivets övertagande av Tipstjänst, som
Anders Nilsson vet. Avsikten därmed är, som
bekant, att idrotten med egna insatser skall kunna
öka sina intäkter.
Anders Nilsson påstår att vi inte har levt upp till
våra vallöften, men han har helt fel. Vi har rättat
till en del av avarterna i skatteomläggningen 1991.
Det gäller bl.a. momsen som infördes på
tillhandahållande av lokaler, som vi har tagit bort
under detta riksmöte. Vidare har momsen sänkts
på resor och annat som idrotten utnyttjar.
Idrottsrörelsen har själv beräknat att man har
tjänat tiotals miljoner kronor på det.
Herr talman! Det här anförandet blir litet längre än
beräknat, men det beror på att jag inte fick
möjlighet att replikera när utskottets skrivning
angreps av Elisabeth Persson. Jag var alltså tvungen
att ta upp det nu.
Med anledning av att Elisabeth Persson tar upp en
jämställdhetsdebatt vill jag konstatera att det
egentligen inte finns fog för att i dag tillsätta en
utredning med kvinnoprofil, som hon efterlyser. Vi
politiker skall naturligtvis ställa krav på att idrotten
utvecklar sig också i fråga om jämställdhet, men det
gör den.
Elisabeth Persson säger att idrotten ligger efter i
utvecklingen. Jag vill då fråga: Vad ligger den
efter? Jämfört med andra länder och med andra
företeelser är idrotten på god väg. Det är
anledningen till att jag tycker att vi kan avvakta
riksidrottsmötet 1995, då riksidrottsrörelsen
kommer att utvärdera den jämställdhetsplan som
antogs 1989. Det är en jämställdhetsplan som går
ut på ökad kvinnlig representation i valberedningar
och styrelser. Där har man kommit en god bit på
väg. Jag kan försäkra Elisabeth Persson att jag,
liksom hon, studerar och följer detta noggrant.
Men det skulle vara anmärkningsvärt om vi gick in
samtidigt som målmedvetna aktiviteter pågår inom
idrotten.
Elisabeth Persson säger att en idrottsutredning kan
göras i vilket fall som helst. Det är möjligt, men vi
skall komma ihåg att Riksidrottsförbundet är satt i
myndighets ställe att sköta riksidrottens
angelägenheter i vårt land. Det är vår uppgift att
bevaka och noggrant följa det arbetet, och det gör
vi. Men vi vill inte göra en utredning just nu på det
här området, eller på något annat område, och det
är ett uttryck för att vi tycker att det finns anledning
att notera att Riksidrottsförbundet jobbar aktivt
med dessa frågor.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till
kulturutskottets hemställan och avslag på
reservationen från Vänsterpartiet.