Herr talman! Anders Nilsson har tyvärr inte
reserverat sig mot skrivningarna i kulturutskottets
betänkande där man påstår att man på formella
grunder inte kan göra en utredning om inte
idrottsrörelsen vill ha den.
Jag skall inte förlänga debatten, men jag vill påstå
att vi båda naturligtvis vet att det inte finns bara en
enda och odelad idrottsrörelse. Inom
idrottsrörelsen finns det många olika uppfattningar
i olika frågor. Just när det gäller
jämställdhetsfrågorna skulle jag vilja påstå att det
finns mycket uttalade synpunkter från stora delar
av idrottsrörelsen som har uppfattningen att
arbetet måste påskyndas. Man skulle också gärna
se en parlamentarisk utredning som skulle kunna
bringa reda i den här frågan.
Det är ju inte så enkelt så att man inom
idrottsrörelsen talar med en röst. Det är självklart
att riksdagen inte kommer att få någon formell
begäran från styrelsen för Riksidrottsförbundet att
utreda verksamheten. Det skulle inte bli många
utredningar gjorda i det här landet om vi skulle
vänta på att de som företräder verksamheterna som
skall utredas själva skulle begära att de skulle
utföras. Jag hänvisar återigen till jämförelser med
folkbildningen. Utan att företrädarna själva har
bett om det utreds verksamheten med nästan
periodiskt återkommande envishet vart femte år.