Fru talman! En av de första uppgifterna jag fick som riksdagsledamot var att ersätta Åsa Torstensson i Ansvarskommittén. Det är roligt att höra hur kompetent betänkandet från den kommittén var. Som kommittéledamot är det också intressant att få vara med, även om det var i slutet på processen, och följa den diskussion som ledde fram till betänkandet och höra den debatt som förs här i kammaren. Det är inte alltid så lätt att känna igen sig.
Ansvarskommittén lade fram ett enigt betänkande som självfallet var en kompromiss. Det var en kompromiss som också fick ett rungande ja i den remissomgång som följde på Ansvarskommitténs yttrande. Trots det visade det sig att det var en fråga som inte var så enkel att genomföra. Det är också en fråga som har levt i svensk politik i flera decennier.
När partiledarna i Allians för Sverige satte ned foten i regionfrågan i en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter för drygt ett år sedan var det visserligen ett halvt steg bakåt i förhållande till Ansvarskommitténs förslag, men det var samtidigt två rejäla kliv framåt när det gäller de politiska förutsättningarna att komma vidare i regionfrågan. De fyra regeringspartiernas ledare var nu överens om att Sverige ska ha tre politiska beslutsfattande nivåer med egen beskattningsrätt, stat, regionkommuner och primärkommuner.
En avgörande skillnad mot Ansvarskommitténs förslag är att Alliansens partiledare anslår ett tydligare underifrånperspektiv i regionbildningsprocessen. De öppnar också för en mer asymmetrisk regionbildning i och med att även Halland och Gotland får bli egna regionkommuner. Det är perspektivförskjutningar som det är enkelt för mig som centerpartist att bejaka.
Fru talman! KU konstaterar också i betänkandet att regeringens proposition inte följer Ansvarskommitténs förslag utan avviker just på den punkten.
Dessutom rättar utskottet till förbiseendet som innebar att Gotland inte skulle få regionstatus trots att uppgifterna och funktionerna för Gotland är desamma för Halland, Skåne och Västra Götaland. Jag vill också säga ett stort tack till de Gotlandspolitiker med kommunalrådet Eva Nypelius i spetsen som uppmärksammade oss i utskottet på det orimliga i en sådan ordning.
Fru talman! Phia Andersson tog upp hanteringen av de ansökningar som kommit från norra och mellersta Sverige i regionfrågan. Det kom också ett tydligt negativt besked från Kammarkollegiet när det gäller en sådan regionbildning.
Det negativa beskedet visar också att det inte är så enkelt att forma nya regioner. Regionbildningsprocessen måste få ta tid, även om det är frustrerande för många regionpolitiker som har ägnat mycket tid och engagemang åt frågan. Utan en bred politisk förankring över partigränserna och de geografiska gränserna samt en acceptans från medborgarna blir det svårt att bilda nya regionkommuner som bryter dagens landstingsgränser.
Fru talman! Centerpartiet har i decennier arbetat för att landstingen ska ersättas av direktvalda regioner och att uppgifter därmed flyttas ned från staten till de folkvalda politikerna. Nu är den visionen på väg att förverkligas.
Jag skulle också vilja kommentera den reservation som finns från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Man är som sagt var överens när det gäller beteckningarna om att Halland, Gotland och försöken i Västra Götaland och Skåne ska få bilda regionkommuner. Samtidigt står det, och det har vi också hört här, att detta beslut ställer upp hinder för framtida helhetslösningar. Man säger också att i praktiken omöjliggör regeringens förslag som nu ska fastställas i ett riksdagsbeslut ett genomförande av Ansvarskommitténs förslag.
Därför vore det mycket intressant att få svar från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet: Vad händer med Halland och Gotland efter valet? Är det här någonting som bara gäller just nu? Är det bildandet av regionerna Halland och Gotland som är problemet inför framtiden? Vad är det för hinder ni ser för en fortsatt regionalisering av Sverige? Det skulle vara mycket bra att få ett sådant besked i den här debatten.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.