Fru talman! Phia Andersson har en poäng i att vi måste våga släppa greppet. Jag tycker att den process som har varit sedan Ansvarskommittén lade fram sitt betänkande och de försök som har gjorts att bilda regioner, trots Jan-Åke Björklunds engagerade insatser, har visat på den splittring som finns. Det gäller både bristen på engagemang hos befolkningen - ja, rena motståndet - men också den splittring som finns hos politiker.
Inte ens Phia Anderssons partikamrater i norra Sverige har kunnat ena sig om hur en framtida region ska se ut. Menar Phia Andersson verkligen allvar med att det här ska beslutas uppifrån? Ska man tvinga Timrå och Sundsvalls lokalpolitiker att bilda en region tillsammans med övre Norrland fast de inte vill det? Ska man tvinga jämtarna att gå ihop med övriga delar av norra Sverige fast Socialdemokraterna i Jämtland inte vill det? Är det verkligen en framgångsrik väg och en bra grund för den nödvändiga regionaliseringen i Sverige?
Därför vill jag återigen ställa frågan: Vad händer med Halland och Gotland efter valet? Kommer ni att tvinga in dem i större regioner? Ska Halland delas i en södra del som ska gå till Skåne och en norra del som ska gå till Västra Götaland? Ska Gotland in i Småland eller i Stockholms län?