Fru talman! Jag anser naturligtvis att den här frågan skulle ha skötts på ett mycket bättre sätt. Det är nummer ett. Dialogen med de olika regionala och kommunala företrädarna skulle ha skett mycket tydligare och mer forcerat än vad som nu är fallet med den här propositionen som regeringen har lagt fram.
Det är det första som behöver göras. Det är det som vi också ser att vi behöver göra. Det har vi slagit fast att vi vill göra i en rödgrön överenskommelse. Direkt efter valet vill vi ta tag i den här frågan, försöka samordna och försöka få fram en process som leder till att de flesta är med på båten när det gäller vad de vill göra och hur de kan åstadkomma det.
Jag känner inte förhållandena i Halland vad gäller sjukvården där, så jag kan tyvärr inte uttala mig om det. Jag antar att till exempel Gotland har samarbete med Stockholm och flyger in olika patienter till de olika specialiteter som finns inom Stockholmsområdet. Det tror jag är ganska naturligt. Det kommer nog att fortsätta oavsett vilken regering vi har.
Jag tror inte att det finns en exakt definition av underifrånperspektivet. Det handlar kanske om att det är alla andra utom jag. Det är inte vi rikspolitiker som sitter i det här huset, i alla fall inte i rollen som riksdagsledamöter, som är underifrånperspektivet. Alla andra är nog underifrånperspektivet.
Det är de som är gräsrötterna i det här fallet. Det kan vara olika företrädare från olika delar av samhället. Det är positivt. Det är inget konstigt med det. Det smalnas av till att det är företrädare i kommuner och landsting som är företrädarna för de olika intressena på de ställen vi pratar om.