Fru talman! I detta betänkande behandlas propositionen
Regionalt utvecklingsansvar i vissa län
. I propositionen föreslås att försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning i Skåne och Västra Götalands län görs om till att gälla permanent. Verksamheten ska regleras genom en ny lag som ska omfatta Gotlands, Skåne, Hallands och Västra Götalands län.
Så kom då propositionen, som föregicks av en presskonferens där vi från regeringen fick information om att man var överens i regionfrågan. Ni minns säkert näringsministerns tal om ett historiskt beslut, ett beslut som inte ändrats sedan Axel Oxenstiernas tid. Statsministern däremot hade på denna presskonferens svårt att dölja den oenighet som rått inom regeringen. Statsministern fick en fråga om oenigheten i regeringen. Han svarade: Om det nu är så att tre partier vill skapa regioner får det fjärde partiet backa.
Det låter generöst. Men om man står upptryckt mot en vägg finns det nog inte något utrymme för att backa. Det märks framför allt nu när vi ser resultatet: att permanenta det som redan finns och att ge Halland och Gotland regionala uppgifter i nuvarande länsindelning eller, som det står i propositionen: Några nya organisationsformer skapas inte, och de uppgifter som förs över kommer att utgöra en mindre del av landstingens verksamhet.
Oenigheten nu är troligtvis lika stor som tidigare. Moderaterna har aldrig velat ha regioner i Sverige. Därför finns det i denna proposition inget förslag till en helhetslösning för Sverige - detta trots att Jan-Åke Björklund rest runt i landet och fört en dialog med landstingen och trots att vi har Ansvarskommitténs betänkande från 2007 med dess förslag till helhetslösning: en reformerad samhällsorganisation som bygger på att Sverige är en enhetsstat med en stark lokal och regional förankring.
Fru talman! Resultatet av denna dialog med landstingen och av Ansvarskommitténs förslag är att landstingen i Gävleborgs, Dalarnas, Uppsala, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlans län hos regeringen har ansökt om att få ta över vissa statliga uppgifter. Samtidigt har de ansökt om en förändrad landstingsindelning. Kammarkollegiet har avstyrkt ansökan om en sådan ändring. Det i sin tur har lett till att regeringen har lagt fram tilläggsdirektiv till utredningen om en översyn av statlig och regional förvaltning för att se över lagstiftningen. Det får mig att tänka på ett gammalt uttryck: När kvällen kommer får den late brått'.
Ingenting var förberett, och ingenting har gått parallellt med dialogen ute i landet.
Fru talman! Nu permanentas de två försöksverksamheter i Skåne och Västra Götaland som så tydligt har visat att större regioner kan ta ansvar för den regionala utvecklingen och bättre möta de utmaningar som den specialiserade sjukvården står inför.
Med övertagandet av statliga uppgifter när det gäller den regionala utvecklingen har man visat att sammanslagningen av de tidigare landstingen varit lyckosam. Regionerna har skapat en bättre tillväxt än de gamla landstingen var för sig kunnat åstadkomma.
Genom att sammanslagningen av sjukvård i de gamla landstingen skedde i samband med regionförsöken har man klarat den specialiserade sjukvårdens resursbehov. Med ett större befolkningsunderlag har man bättre kunnat effektivisera vården och tillgodogöra sig nya forskningsresultat.
Den regionala tillväxten har säkrat resursbehovet i vården i hela regionen. Utan hänsyn till regionförsökens resultat i Skåne och Västra Götaland ges Halland och Gotland regionala uppgifter utan att nuvarande landstingsindelning ändras.
Regeringen tar med sitt förslag inte något samlat grepp över regionfrågan utan väljer att lösa den del för del. En sådan utveckling kan bara splittra landet och bidra till skillnader när det gäller möjligheter att ge god vård och annan service. En sådan utveckling strider mot det nödvändiga syftet med regionpolitik, nämligen att få livskraftiga regioner i hela Sverige och inte bara i redan välmående regioner.
Fru talman! Det gläder mig att ett enigt utskott är överens om att även Gotland ska få använda beteckningen regionstyrelse och regionfullmäktige och att riksdagen med bifall till motion K11 ger regeringen detta till känna.
Däremot reserverar vi socialdemokrater oss emot att regeringen i denna proposition väljer en dellösning vad gäller regionerna. Riksdag och regering har det övergripande ansvaret för att hela landet utvecklas och för att samhällsorganisationer skapar likvärdiga levnadsvillkor och möjligheter för alla människor i landet. Om regeringens princip att lösa frågan del för del fullföljs finns det risk att det i slutändan blir kvar några delar av landet utan möjlighet att på egen hand klara regionala uppgifter och utan möjlighet till samgående med intilliggande län.
Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservationen.