Fru talman! Den 17 januari 2002 var en viktig dag för tanken på regional självstyrelse. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen hade föreslagit ett slopande av regionförsöken, och i stället skulle regionala samrådsorgan inrättas. Moderaterna anslöt sig till Socialdemokraternas linje men gjorde ett inkonsekvent undantag: Skåne skulle fortsätta - Skåne skulle räddas. Det var faktiskt det som gjorde att vi kan ha den här debatten i dag, att vi är tillbaka till den debatten från 2002.
Jag ska citera några meningar från mitt eget anförande. Jag sade bland annat så här: "Har det regionala självstyret kommit att stanna, stanna upp eller möjligen avstanna? Det är en s.k. bra fråga. Huvudinriktningen i det beslut som vi ska fatta i anslutning till detta betänkande handlar nog mest om att avstanna. Konservatismens centralistiska krafter har dess värre funnit varandra. Men jag tror att oavsett vad som nu sker i denna kammare så har den politiska idén om ett utökat regionalt självstyre kommit för att stanna. Det är en sådan idé som har framtiden för sig."
Moderaterna föreslog alltså att Skåne skulle få fortsätta enligt försökslagen, men i övrigt skulle regeringen vinna Moderaternas gehör.
Nu vållade det där moderata avsteget lite huvudbry hos oss andra, men vi löste ut det så småningom med en finurlig villkorsreservation. Vi behövde aldrig ta till den, därför att i samma ögonblick som det blev känt insåg Socialdemokraterna att man skulle få en majoritet emot sig. Inte bara Skåne fick fortsätta försöken utan också Västra Götaland.
Det är där vi står i dag när vi nu ska permanenta de här försöken. Vi kunde ha haft en helt annan beslutssituation i dag. Utan beslutet den 17 januari 2002 hade vi inte kunnat permanenta de här två regionbildningarna.
Det är också intressant, fru talman, att konstatera den omsvängning som har skett framför allt från s-sidan. Idén om utökat regionalt självstyre har framtiden för sig.
Fru talman! Vad var det jag sade!
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.