Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det
är, såvitt jag förstår, i ca 30-35 % av fallen som
människor med, som jag antar, goda och rimliga skäl
har möjlighet att komma till Sverige och besöka bl.a.
sina släktingar.
Statsrådet talade om enorma flyktingströmmar i
Europa efter murens fall. Vi har haft en flyktingström
i Europa som har drabbat Sverige, och den kom i
samband med Jugoslavienkriget, ett krig som är över
och förhoppningsvis inte återuppstår. Det var inte den
nuvarande regeringen utan den förra regeringen som
intensivt stod emot kraven på att införa visering, nå-
got som gjorde det möjligt för Sverige att ta det an-
svar som Pierre Schori är stolt över.
Jag minns debatter under den förra mandatperio-
den i den här riksdagen där några av de flyktingpoli-
tiska talesmän i Invandrarverkets styrelse som statsrå-
det hänvisar till kritiserade den borgerliga regeringen
för att inte vara tillräckligt snabb när det gällde att
följa kraven på att stänga Sveriges gränser för de
flyende från det forna Jugoslavien. Jag är stolt över
att den regeringen lyckades stå emot så länge, även
om den inte stod loppet ut.
Det är vidare, som jag sagt, så med viseringar att
de inte kan prövas. Vi vet inte vilka skälen till att de
avslås är. Det vet inte heller Invandrarverkets styrelse.
Alla instruktioner o.d. som utgår från bl.a. riksdagen
ger klara besked om att man generellt skall ta hänsyn
till avhoppsrisken. När jag under den förra mandat-
perioden var statssekreterare, två år efter regeringens
Luciabeslut, träffade jag många gånger företrädare för
andra västeuropeiska länder i och utanför EU som
undrade vad det var för fel på Sverige, som plötsligt
började hålla människor borta. Det var en politik som
påbörjades redan under den förra socialdemokratiska
regeringen.