Herr talman! Lennart Rohdin har frågat mig vad
regeringen avser att göra för att främja besöksutbytet
av algeriska medborgare till Sverige. Lennart Rohdin
har även frågat vad regeringen avser göra för att an-
sökningar om visering från algeriska medborgare med
anhöriga i Sverige inte schablonmässigt skall avslås
mot bakgrund av en generell avhoppsrisk.
Som utgångspunkt för mitt svar vill jag hänvisa till
vad som tidigare har sagts här i kammaren i denna
fråga. Utrikesministern har den 18 november 1997,
som svar till Lennart Rohdin, klargjort att det är vik-
tigt att vi stöder det civila samhället i Algeriet. Len-
nart Rohdin uttryckte då oro för att dessa kontakter
skulle komma att försvåras och framhåller att det är
viktigt att det görs klart för svenska utlänningsmyn-
digheter att dialogen och utbytet med Algeriet bör
underlättas.
Regeringens syn på denna fråga är alltjämt att det
är viktigt att företrädare för det civila samhället i
Algeriet bereds möjlighet att hålla kontakt med utlan-
det och att det svenska samhället i detta sammanhang
kan spela en viktig roll. Som exempel på detta vill jag
nämna att Algeriets justitieombudsman, le Médiateur
de la République, besökte Sverige i slutet av mars i
år. Vidare har Lisbeth Palme genom besök i Algeriet
öppnat kontakter med algeriska organisationer för
barn och ungdom. Ett återbesök av inbjudarorganisa-
tionen, Fondation Boudiaf, planeras under våren. Liv-
och fredsinstitutet organiserade i april i år i samarbete
med Broderskapsrörelsen ett seminarium rörande
konfliktlösning med tio inbjudna gäster från Algeriet.
I samband med de svenska valen i september i år
kommer dessutom Utrikesdepartementet och Svenska
institutet att inbjuda ett antal journalister från Algeriet
och andra fransk-arabisktalande länder, med semina-
rier i demokrati och besök av vallokaler m.m. på
programmet. Beöksutbytet på myndighetsnivå och
mellan frivilligorganisationer uppmuntras således av
Utrikesdepartementet.
Den praktiska handläggningen av viseringsären-
den är utformad så att Sveriges ambassad har givits
bemyndigande att bifalla, men inte avslå, viseringsan-
sökningar. Det är enligt min mening en god ordning
att den svenska ambassaden, som har ett stort kon-
taktnät i det algeriska samhället, är den svenska
myndighet som på plats bedömer viseringsansökning-
ar. En ansökan överlämnas således till Invandrarver-
ket endast i de fall ambassaden bedömer att det inte
finns grund för att utfärda visering.
Regeringens generella politik angående viseringar
har som mål att skapa så stor frihet som möjligt för
rörelser över gränserna. Det gäller i fråga om såväl
släktkontakter som kommersiella och kulturella för-
bindelser. Samtidigt är det av invandrarpolitiska skäl
nödvändigt att upprätthålla krav på visering i förhål-
lande till ett stort antal stater. Jag vill i detta samman-
hang även erinra om att det enligt instruktionen för
Statens invandrarverk ankommer på verkets styrelse
att besluta bl.a. om riktlinjer för beslut i ärenden om
visering. I verkets styrelse ingår, som bekant, repre-
sentanter för fem riksdagspartier.
Lennart Rohdins fråga angående viseringar för al-
geriska medborgare med anhöriga i Sverige vill jag
också beröra. Den praxis som Invandrarverket tilläm-
par i viseringsärenden ger vid handen att visering
normalt beviljas för besök av föräldrar, barn och
syskon. En viseringsansökan skall dock inte bifallas
om det framkommit uppgifter om att syftet med ansö-
kan egentligen är bosättning i Sverige. Är besöket
angeläget, som exempelvis vid besök av sjuk anhörig,
kan emellertid visering ändå beviljas.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att jag
med kännedom om de instruktioner som gäller för
bedömningar av viseringsansökningar därför inte
delar Lennart Rohdins oro. Besöksutbytet på myndig-
hetsnivå och mellan frivilligorganisationer samt andra
representanter för det civila samhället i Algeriet upp-
muntras och följs upp genom positiva viseringsbeslut.