Herr talman! Jag tackar statsrådet Pierre Schori
för svaret. Det var ett tydligt svar. Sällan har den
socialdemokratiska anslutningen till politiken för att
bygga Fästning Europa stått tydligare och naknare.
Skyll inte på EU och skyll inte på Schengen! Den
svenska anslutningen till Fästning Europa har Social-
demokraterna valt helt frivilligt tillsammans med sina
stödpartier i riksdagen.
När muren föll och kommunismen sopades bort i
Europa i slutet av 1980-talet blev det för första gång-
en möjligt att förverkliga visionen om ett öppet fritt
Europa där människor kan resa fritt utan att myndig-
heterna skall godkänna och styra allt. För de styrande
i de rika staterna i det gamla fria Västeuropa blev
detta tydligen en mardröm. Minns Socialdemokrater-
nas luciabeslut i december 1989!
Visionen om det nya fria Europa förbyttes i en in-
tensiv jakt på nya legala och fysiska hinder för att
stoppa alla icke önskvärda från att komma hit. I det
västeuropeiska samarbetet deltog den svenska social-
demokratiska regeringen intensivt från första början
och ställde sina egna experter till förfogande för att
leda detta arbete. Den svenska anslutningen signale-
rades redan i den s.k. lila proppen våren 1991.
I december 1996 kunde Socialdemokraterna till-
sammans med Moderaterna och Centern kodifiera den
nya politiken med riksdagens beslut om den nya
"migrationspolitiken", där asylpolitik och invand-
ringspolitik blandades samman i ett sammelsurium.
Förra helgen krävde strider och terror 90 liv i det
inbördeskrig som sedan sex år tillbaka rasar i Algeri-
et. Den gångna helgens facit har vi inte ännu. I fre-
dags dödades i varje fall åtta civila nära staten Médéa
i norra Algeriet. Fyra av de dödade var barn. Den
svenska regeringen följer slaviskt den socialistiska
regeringen i Paris och nöjer sig med att förespråka
dialog med de styrande.
Visst, dialog i sig är aldrig fel men utrikesminis-
terns svar den 17 november om stöd till det civila
samhället inbegrep - det står klart i och med Pierre
Schoris svar i dag - inte algeriska civila medborgare i
allmänhet. Det gäller "företrädare för det civila sam-
hället på myndighetsnivå" och "mellan frivilligorgani-
sationer" - särskilt, tydligen, om det sker via det s-
ledda Utrikesdepartementet eller folkhemska organi-
sationer ledda av Lisbeth Palme eller Broderskapsrö-
relsen.
Dialogen skall inte föras genom kontakt mellan
vanliga människor utan genom det etablerade kon-
taktnätet så att det kan ske under kontrollerade for-
mer. Men även då kan det, som bekant, gå snett. Så
skedde ju när Salima Ghezali i vintras tog emot Olof
Palme-priset. Hon avslöjade hyckleriet i en dialog
med de styrande i Algeriet. I senaste utgåvan av tid-
skriften Arena skriver hon: en regim som är beroende
av krig för att behålla makten.
Regeringen har som mål för viseringspolitiken att
skapa så stor frihet som möjligt för rörelser över grän-
serna också i fråga om släktkontakter, säger statsrå-
det. Verkligheten är en annan. Hur många ansökning-
ar om besöksvisum har ambassaden i Alger tagit emot
under de senaste två åren? Hur många har beviljats?
Hur många har skickats vidare till Invandrarverket
och hur många har beviljats av Invandrarverket? Med
den kännedom som Pierre Schori säger sig ha delar
han inte min oro. Jag förväntar mig därför att han har
svar på ställda frågor.
Pierre Schori hänvisar till Invandrarverkets styrel-
se som ett slags garant. Generaldirektören är som
bekant en av denna regerings arkitekter bakom an-
slutningen till Fästning Europa. Av de fem parlamen-
tariska företrädarna i styrelsen är tre de tre flykting-
politiska talesmän för Socialdemokraterna, Modera-
terna och Centern som i denna riksdag har format
majoriteten bakom samma politik. Visst finns det skäl
för Pierre Schori och mig att ha helt olika uppfattning
om anledningen till att känna oro för hur svenska
myndigheter generellt hindrar algeriska medborgare
från att kunna besöka sina släktingar i Sverige. Det är
ju en av hörnstenarna i Fästning Europa.