Herr talman! Jag vet inte på vilket sätt jag skulle
ha skåpat ut EU. Jag sade: Skyll inte den politik som
Sveriges regering för på EU! Fästning Europa är det
inte EU som bygger, utan det är ett antal västeurope-
iska stater som bygger detta med mycket intensiv
medverkan från den svenska regeringen. Det är precis
vad det handlar om när det gäller viseringspolitiken.
Statsrådet säger att målet är att skapa så stor frihet
som möjligt för rörelser över gränserna, också i fråga
om släktkontakter.
Vad vi i verkligheten ser i denna Fästning Europa
är att dessa stater inför viseringsplikt vad gäller allt-
fler utanförliggande stater. Med Sveriges anslutning
till Schengen är vi uppe i ca 130 stater, och det finns
väl inte någon flyktingproducerande stat som inte
ingår i denna grupp. Vad detta innebär för människor
som vill och behöver söka asyl kan vi kanske åter-
komma till i en senare debatt i dag, men det innebär
svårigheter för människor.
Statsrådet säger att det finns direktiv för när det
går att bevilja besöksvisering, och det gäller i princip
kärnfamiljen. För de av oss svenskar som lever ett
normalt liv är det dock naturligt att umgås med, resa
till och besöka sina fastrar, mostrar, kusiner m.fl.
Dessa tillhör visserligen inte kärnfamiljen men är en
väldigt viktig del av de flesta svenska familjers nät-
verk. Så är det naturligtvis också för våra invandrare.
I många länder är det knepigt att besöka dessa på
plats. Algeriet är kanske det mest tydliga exemplet på
att det kan vara svårt, farligt och avskräckande för i
Sverige boende människor med algeriskt ursprung att
ta sig tillbaka till Algeriet. Vad vore lättare än att föra
en generös politik så att människor, precis på samma
sätt som svenska medborgare, kan träffa sina kusiner,
fastrar och mostrar också om de råkar bo i Algeriet?
Men då kommer Fästning Europa in. Hos den so-
cialdemokratiska regeringen och hos utlänningsmyn-
digheterna finns det en ryggmärgsreflex att ställa
följande fråga: Tänk om de hoppar av? Jag skall inte
underskatta den risken, med tanke på hur det ser ut,
hur det skoningslösa våldet blint drabbar enskilda
människor, men får detta hindra normala mänskliga
kontakter mellan släktingar? Ja, i Fästning Europa får
det ske, men inte i det nya, fria Europa med öppna
gränser som vi såg en vision av när muren föll i Berlin
och kommunismen sopades undan. Den svenska re-
geringen medverkar till det.
Jag vet att statsrådet inte känner någon oro. Stats-
rådet vet att han kan lita på att de svenska utlänning-
smyndigheterna ser till att den här politiken i prakti-
ken genomförs. Jag känner oro, och jag tycker att det
vore rimligt att statsrådet - även om han inte är oroad
- åtminstone kunde svara på de frågor som jag ställde
i mitt första inlägg. Hur många ansökningar om be-
söksvisum har ambassaden i Alger tagit emot de se-
naste två åren? Hur många har beviljats? Hur många
har skickats vidare till Invandrarverket, och hur
många har beviljats av Invandrarverket?
Det finns ingen möjlighet att överklaga negativa
beslut. Man kan ha tilltro till Invandrarverket och till
ambassaden när det gäller de beslut som fattas, men
det finns ingen insyn i grunderna för detta. Det finns
ingen möjlighet att pröva de enskilda avslagen. Män-
niskor som vill umgås över gränserna med sina släk-
tingar står rättslösa i det Sverige som ingår i Fästning
Europa.