Fru talman! Jag tackar Thomas Julin för den upp-
maningen. Det är klart att man måste åstadkomma en
folkrörelse, bokstavligen, om det skall leda till verkli-
ga resultat. Ansträngningar i syfte att få folk att bli
uppskrämda har ju gjorts. Sedan slutar det dessvärre,
åtminstone på det stora hela, med att ett antal männi-
skor slutar. Men fler kommer till.
Ungdomen är naturligtvis en speciell målgrupp för
det som jag föreställer mig måste bli en kampanj. Det
är naturligtvis ledsamt att höra att ungdomar, särskilt
flickor numera, börjar röka i allt större utsträckning.
Och så försvinner en hel del rökare i andra kanten. De
går bokstavligen över stupet. Dödligheten är ju gans-
ka stor. Men det skrämmer tydligen inte, för så har det
varit i massor av år.
Då måste man ju i varje verksamhet som bedrivs
fundera över vilka nya metoder som måste till. Då
skall man inte skämmas över att åtminstone tänka i
begreppet kampanj. Och hittills har man misslyckats.
Jag har naturligtvis observerat, fru talman, att den
röda lampan blinkar. Men eftersom det här är första
gången som jag tar upp det här under 23 riksdagsår,
kommer jag nu dels att sluta, dels hoppas att också
fler tar replik.