Fru talman! Det råder i den här kammaren mycket
stor samstämmighet om att tobaksrökningen är ett av
våra allra största hälsoproblem. Det bekräftas också i
all medicinsk forskning att tobaksrökningen verkligen
är ett mycket allvarligt problem för människors hälsa.
Det är dessutom ett ganska onödigt problem,
skulle jag vilja påstå. Tobaksrökningen fungerar ju så
att om man som tonåring kan avstå från att börja an-
vända tobak är det ytterst få som i vuxen ålder börjar
att röka. Därför är det viktigt att insatserna på to-
baksområdet riktar sig just till ungdomsgrupperna för
att i preventivt syfte försöka att förhindra att unga
människor börjar att röka.
Detta med 18-årsgränsen har diskuterats, om det
är bra med en lag eller inte. Vi har här i riksdagen
varit mycket eniga om att detta är en bra lagstiftning
på flera sätt. Den minskar tillgängligheten för unga
människor. Som all annan lagstiftning har den också
ett preventivt syfte. Lagstiftning påverkar attityder.
Finns det en lag mot någonting uppfattas det som ett
förbud mot något som inte är bra och som därför bör
undvikas. Därmed har denna lagstiftning en attitydpå-
verkan som är positiv.
Det finns, som sagt, en bred samstämmighet kring
målen när det gäller tobaksrökningen. Vi vill alla
minska användandet av tobak, och vi vill alla så länge
som möjligt försöka att förhindra att unga människor
börjar att röka. Skillnaden ligger i medlen. Det gäller
framför allt de medel som inkräktar på den fria mark-
naden. Det finns ju litet olika åsikter om hur långt
man bör gå och hur långt som det är möjligt att gå.
Men även på det här området har åsiktsskillnaderna
krympt ihop. Det märks i den debatt om indirekt re-
klam som nu förs. Bredden på uppslutningen för en
sådan lagstiftning har blivit mycket större. Detta dis-
kuteras även inom EU. För ett antal år sedan skulle
man knappast ha kunnat drömma om att en sådan här
diskussion skulle ha kommit så pass långt inom EU.
Det visar också att man tar problemet på allvar.
I detta betänkande, som bara tar upp en del av
dessa frågor, är skillnaderna mycket marginella. När
det gäller frågan om ett förbud mot automater är det
ett förslag som Thomas Julin och Miljöpartiet har lagt
fram. Det syftar till att begränsa tillgängligheten för
ungdomar. Vi övriga har uppfattat det så, att eftersom
det finns en lagstiftning som säger att tobak inte får
säljas till den som är under 18 år gäller detta obero-
ende av vilken försäljningsmetod som används. Om
tobaken säljs i automater eller direkt över disk är det
inte någon skillnad. Det är den som tillhandahåller
tobaken som har ansvaret att se till att underåriga inte
får köpa tobak. Därför är detta mera en metodfråga,
en fråga om hur man fördelar ansvaret.
Jag håller delvis med Miljöpartiet när det gäller de
rökfria miljöerna. Här finns det en del ytterligare att
göra. Men jag tror inte att det är lagstiftningen som
behöver ändras, utan jag tror att tillämpningen behö-
ver skärpas upp. Kommunerna och länsstyrelserna har
tillsynsansvar över att det finns lokaler där man kan
undgå att bli utsatt för rök medan man är där och äter.
Det är litet dåligt på sina håll i dag.
Att ha en liten spaljé mellan två utrymmen, så att
man på ena sidan skall kunna sitta i en s.k. rökfri
miljö och på andra sidan kunna sitta och röka är ju
knappast en tillfredsställande lösning. Detta måste
man göra någonting åt. Men lagtexten medger egent-
ligen inte detta. Det står att det skall vara ett avskilt
utrymme. Då måste det i rimlighetens namn uppfattas
som ett ur röksynpunkt avskilt utrymme och inte på
något annat sätt.
Jag delar uppfattningen att man bör göra något åt
problemet. Men jag tycker att lagstiftningen räcker
till. Därför har jag inte ställt upp på reservationen,
utan jag yrkar bifall till utskottets förslag.
När det sedan gäller informationsinsatser av olika
slag håller jag med om att man naturligtvis bör kunna
göra en hel del till. Det görs ju också en hel del, men
insatserna kanske i något större mån borde rikta sig
till speciella grupper. Utöver ungdomar är det ju
bland unga kvinnor som rökningen har ökat. Det är
uppenbart att det finns ett speciellt behov av riktade
insatser mot den här gruppen. Speciellt handlar det
om att varna för rökning i samband med graviditet
osv. Man tror ju annars att den här kunskapen är väl-
digt spridd bland människor och att det inte skulle
behövas särskilt mycket mer information, eftersom
alla borde vara ganska klara över hur det ligger till
med tobaksrökning. Men det är uppenbart att det
behövs mer information.
Som sagt var tillgodoses det mesta inom ramen för
betänkandet. Jag yrkar därför bifall till detta.