Fru talman! Jag tackar min vän Rinaldo Karlsson
för att han gick upp i talarstolen. Annars hade det
blivit platt fall för mig i det som jag inbillar mig är ett
mycket angeläget ärende. Jag lyfter på hatten för och
respekterar alla som är engagerade. Mycket klokt har
säkert blivit sagt. Men likafullt blir det alltfler rökan-
de ungdomar. Nu vet vi statistiskt att det är fler flick-
or som faller till föga för den här förfärligt dumma
vanan, för det här sättet att "umgås" som det heter.
Så finns det de som talar för att det inte gör nå-
gonting om man feströker. Det blir litet rapsodiskt det
här, fru talman, men vad är feströkning annat än ett
bevis på ett slags osäkerhet. Man kommer bort på
någon bjudning och då har man i alla fall alltid en
cigarett att ta till. Då har man, bokstavligen, någon-
ting att hålla i. Det säkrar uppträdandet. Det finns det
många som vittnar om.
Så är det då de förfallna. Eftersom jag själva har
hört till den gruppen med en förbrukning på så där en
40 cigaretter om dagen, så kan jag, precis om alla
andra, vittna om att man ju inte mår bra av det här.
Dessutom rinner det i väg en massa pengar.
Nu är det emellertid så att hälsan kan prioriteras i
själva förkunnelsen om det här. Och jag inbillar mig i
alla fall att om ett antal, gärna några tusen, f.d. rökare
går ut i en organiserad kampanj mot rökningen, så kan
man komma ett stycke på väg. För det första som
inträffar är att medierna tar fatt i det. Det är i så fall
första gången som medierna engagerar sig.